Gott nytt år min kära blogg och läsare. Mitt nyår ska spenderas med personer jag älskar så mycket att ord inte räcker till. Sen blir är fest.


Från Klara

Januari - Ingenting speciellt hände väl egentligen här. Nyår kommer jag knappt ihåg, bara att det var kallt, galet och att tolvslaget spenderades på en buss. Mormor fyllde 83 så vi var på party där. Sarah och jag var Robinsonbesatt så halva januariinläggem handlade om det. Färgade även håret brunt för första gången.



Februari - Karin fyllde år så vi tjejer var och käkade, det var först efter det jag lärde känna henne på riktigt. Jag höll på att konfirmera mig så gick i kyrkan på mässor osv. Hanna hade tjejkväll med satcmaraton och nästa dag var jag på Melodifestivalen i Sandviken med Sarah och Hannah. Vi fick lov och jag hängde en massa med Sarah och Astrid.


Mars - Karin och jag blev väldigt bra vänner, vi kikade på Michael Jacksons ghost och det något väldigt internt. Jag beställde hem Walk the Line och blev besatt, den blev min favoritfilm. Var till Järvsö med Hannah och åkte slalom. Klassen var på studiebesök på nån soptipp och det var det tråkigaste och äckligaste någonsin. Jag fikade en massa med vänner. Och det var i Mars som jag såg att mina älskade Klaraböcker skulle komma på film. Hade middag + discobowlingkväll med Hannah, Karin och Hanna.

April - Köpte secondhand på nätet. Firade påsk och åkte hundspann med Karin. Lekte massa med Anna, vi såg bl a "Klara" på bio. Jag färgade håret blondt/orange igen och det såg hemskt ut. Åt årets första glass och var allämt glad. Firade morfars 85-års dag. Firade sista april med tjejerna, party.


Maj - Praoade på Tönnebro för första gången, sen praoade jag även hos en veterinär. Fick min moppe Doris Day som jag genast började köra fast jag inte fick. Såg på sista avsnittet av Andra Avenyn. Hade födelsedagsmiddag på Österns pärla med tjejerna och nästa dag var dte fest hos mig. Var på konfaläger och var så galet ofräsch men hade superkul. Åkte sen på innebandycup till Mora där vi förlorade alla matcher men hade askul. KONFIRMERADE mig, det var hur kul som helst. Gick på premiären av Satc 2 med Hannah. En massa hände i maj alltså!


Juni - Tog ett femte hål i örat. Slutade åttan och hade en grym skolavslutning med grillning hos mig först och Furuvik sen. Var till vår stuga i Kultbo och kände att sommaren var här. Var på Jolines klassfest hos grannen och körde en massa moppe. När Daniel och Viktorias bröllop ägde rum var hela Ockelbo samlat, Linnea och Hanna kom hit och vi hade skitkul. Hade en grym midsommar med Anna. Åkte till Stockholm med Joline och pappa, var på grönan, gick på stan, naturhistoriska osv.  Åkte insane!


Juli - Ockelbos kända marknad ägde rum och jag tog hit Karin, Hanna, Anna och Linnea. Hade så galet roligt och det var så sjukt varmt, mådde jättedåligt för jag kunde inte äta men hade kul ändå. Badade en massa med Anna och hade kul med henne. Tog hem Florino en vecka och det blev deb allra bästa veckan. Jag tog moppekörkort och blev så jävla glad, ringde Sarah och typ grät. Träffade Hannah igen efter att hon varit i Spanien under tre veckor. Körde så galet mycket moppe. Var ute och käkade med släkten, sista gången jag träffade morfar. Hade helt underbara och galna sommarkvällar, träffade helt underbara nya människor och hade så kul. Gick på Lars Winnerbäcks konsert med Hanna, helt oförglömligt. Vi köade i 11 timmar och stog allra längst fram. Sen dygnade jag och tog 6-tåget hem med Karin på morgonen. Moa fyllde år.


Augusti - dom roliga sommarkvällarna fortsatte. Festade en del och fikade som vanligt. Började skolan igen. Gick på filmen "PUSS" på bio med Astrid och Sarah. Var en del med Moa. Morfar dog och allt blev plötsligt dåligt.


September - Piercade naveln. Hanna hade födelsedagsmiddag och jag hade skitkul.  Anna fyllde år. Hon och Hanna hade en stor fest och det var kul. Var på blogawards på Cafe Opera med Hanna, helt oförglömligt roligt. Träffade massa bloggare och fick massa produkter.


Oktober - PRaoade på ridskolan i Ockelbo och sen på Tönnebro. Hängde med kompisar. Gick på olika gymnasieskolor och kikade. Red en del på Jess. Fikade. Sarah fyllde år så jag och Astrid vad där och firade henne. Hanna kom till mig och vi gjorde en lite speciell photoshoot. Fick se årets klassfoto med temat överklass. Red en lektion för Thomas på Jess, superkul. Hade Halloweenfest hos mig med tjejerna. Dagen efter blev det ännun en Halloweenfest, då i Sandviken, också superkul.

November - Hade filmkväll hos Moa. Påbörjade vaccineringen mot livmoderhalscancer. Var med kompisar. Red. Gick på minnesgudstjänst för morfar. Tog hem Floriono igen några dagar. Hannah fyllde 16 och vi hade fest hela dagen i skolan. Spårade. Dagen efter käkade vi och discobowlade, asroligt. Var på spa i Mora med Joline, mamma och Jonas. Hade det väldigt bra.


December - Jag började med "30 dagar om mig". Gick på öppet hus på Thoren. Bakade en massa julbak. Färgade håret rött. Min nyfunna vän Cecilia kom till mig och sov här. Fikade en massa. Red. Frös. Öppnade mig på ett nytt sätt. Firade jul på olika sätt med olika släkter. Gick på "Svinalängorna" och åkte till Alborgen. Och ska fira nyår.

Åh vad jag hatar att vara förkyld, det är typ värre idag.. Sitter fast i sängen och orkar inte ta tag i allt som ska göras innan jag åker till stan om typ 2½ timme. Men aja, tänkte göra en årsresumé innan jag sticker sen, kommer verkligen inte vad jag har gjort det här året så bloggen får hjälpa.

när vi växte upp lekte livet vi var evighetens hopp det var helt självklart att vår framtid skulle bli oförbrukat fri

Det här är mitt sista "30 dagar om mig-inlägg". Jag vet att jag skrivit mycket om djupa saker som berör mig, tillexempel min häst Regina. Under nästan två år som är den tid jag haft den här bloggen har jag knappt nämnt henne, just för att det ligger så otroligt djupt och långt nere att jag är rädd att ens snudda vid det, ännu mer att visa det öppet. Med vitsen med det här var att ni skulle lära känna mig bättre och det hoppas jag att ni har gjort. Därför kommer mitt sista inlägg om det här nu. Mitt sista ögonblick med min älskade häst.

Den 27 februari 2009. Ett datum jag aldrig glömmer. Ett datum jag tänker på varje dag. Ett datum så stort, så viktigt, så betydelsefullt att det aldrig får glömmas bort. Det här är utan tvekan den jobbigast, hemskaste och mest sorgliga dag under mina femton år här på jorden.

Vårt sista ögonblick. Jag står i transporten. Jag vet att av våra nio år tillsammans har vi inte mer än några få sekunder kvar. Jag håller om henne så bra jag kan i ett så pass trångt utrymme. Utanför står hennes nya ägare och väntar på att få åka. En familj bestående av en 9årig flicka, en mamma och pappa. De bor i Norge och det var dit hon åkte. Jag passar på att för sista gången upprepa alla de ord och meningar jag varje dag sagt till henne. Att hon är min bästa vän. Att jag lovar att vi kommer ses igen. Och att jag aldrig glömmer henne. Att jag älskar henne mer än vad jag någonsin älskat någon annan.

Jag gråter något otroligt. På ett helt nytt sätt. Med att för sista gången lägga löftet om att vi ses igen, smeker jag hennes bruna päls och går därifrån. Jag springer men mina ben bär mig inte. Jag börjar gå istället, fort. Jag måste bort. Jag går in till huset. Men innan jag stänger dörren, kan jag inte låta bli att titta. Jag ser en transport åka i väg och ta hästen jag älskar något så otroligt ifrån mig med vetskapen om att hon aldrig kommer tillbaka.

Jag går upp till mitt rum. Tittar på manens, svansens, pannluggens och pälsens tjocka hårstrån som jag var noga med att klippa av innan hon åkte. Givetvis inte hela men en liten bit. Som en del av henne som fortfarande är hos mig. Jag gråter min tidigare torra kudde till en blöt svamp. Jag måste bort.

Spenderar all tid i sängen. Äter inget. Sover inget. Bara är. Känner att jag befinner mig i ett vakuum och får ingen luft. Går ner till datorn, publicerar mitt sista bilddagboksinlägg någonsin för nu gick det inte längre att skriva varje dag om mitt liv när jag inte längre hade något. Mitt liv var påväg bort i en transport till Norge. Det var något jag visste men inte kunde göra någonting åt. Varje timme tittar jag på klockan. När klockan slår 16:45 nästa dag rycker jag till. 24 timmar sedan. Tanken "ska det alltid vara såhär?" slår mig.

Idag, snart 2 år senare är det precis som det var då. Men jag har lärt mig att leva med det. Det här är något som berör mig så mycket att inga ord i världen kan beskriva det. Jag blev någon annan. Mitt livs stora förändring ägde rum den där dagen och jag blev en ny människa Jag kan inte sätta ord på om jag blev någon bättre eller sämre, bara att jag blev någon annan. Någon som inte egentligen var jag, men som jag tvingade mig själv att bli. Någon som ständigt ler, är trevlig och säger att det är bra fast det inte alls är det. Jag kan inte visa känlsor öppet. Jag är den som tittar på när alla andra gråter men inte kan göra det själv.

Det här var mitt sista ögonblick med den enda jag egentligen behöver för att leva. Men jag lever ändå. För jag är den som ständigt ler, är trevlig och säger att det är bra fast det inte alls är det. Jag kanske är så jävla feg.

Jag behöver det här. Öppna mig lite, skriva om sånt jag sen inte vågar läsa.

måste. sluta. shoppa.



Plånbok, Accent

Puder, Kicks

Nelly. Ser och älskar. Något udda. Något coolt.

Jag nyser helt okrydd varannan minut. Också är jag sjukt täppt i näsan och kan inte prata. Jag har drabbas av det vi dödliga människor kan göra - förkyldning. Det är en grej jag alltid har sluppit men inte den här gången. Hostar dock inte och har ingen feber så allt är lugnt.

Idag har jag haft en awesome dag med Karin och Linnea. Gick först på stan och panikshoppade puder och en plånbok (tappar alltid bort kort, senast mitt fritidskort så fick köpe ett nytt HEHE). Sen stack vi till Alborgen. Där var vi från 12 till 16 och hade det hur kul som helst. Efter 6 av 18 klarade banor, massa blåmärken och blod senare satte vi oss på pizzerian som inte får nämnas och käkade pizza.

Nu ska jag prova min nyårsoutfit som är galet snygg.

The team inne på Djungelbanan eller vad den hette

Nu när jag är rödhårig fick jag äntligen äran att göra en parodi på "Gingers have souls". Titta och skratta.

Har nyss kommit tillbaka till Karin efter att ha sett filmen Svinalängorna på bio med henne, Hanna och Anna. Filmen var väldigt djup och hemsk, men samtidigt otroligt bra. Rekommenderas!

:) om DAG 29 - VAD ÄR JAG BRA PÅ:

ambitioner är väl vad man vill uppnå? eller? :)


Fick en kommentar som såg ut sådär så kikade runt lite och såg att den hade rätt, därför ändrade jag "mina ambitioner" till "det här är jag bra på". Fail på mig, haha.

Hey dudes. Har superbrådis nu men slänger in ett inlägg ändå. Igår kom Moa till mig, vi hade myskväll och gick och hyrde filmen "Klara", en av mina favoriter. Sen köpte vi chips, passionsfrukt och myste. Nu ska jag träffa sarah en snabbis innan jag åker till stan och går på bio med tjejerna, vi ska se "Svinalängorna". Imorgon blir det alborgen!

Klockan kan ha varit runt två på eftermiddagen. Jag hade nyss fått jullov och det skulle inte dröja längre förrän det nya året var här och det skulle firas hemma hos mig med mina bästa vänner. I precis den stunden, innan allt hände, hade jag allt. Jag hade vänner, jag hade fullständig familj och släkt, jag hade mina hästar och jag hade mina hundar. Jag gick i sjuan och visste inte bättre än att inte uppskatta det så mycket som jag borde ha gjort. Jag visste inte då, att precis två månader senare, skulle jag stå utan allt det där utom just min familj.

Jag var lite nervös. Det var första gången jag skulle köra fyra hundar och jag visste hur snabb dem var och hur lite jag vägde jämfört med deras kraft. Jag visste att jag för dom kändes som en fjäder gjorde för mig. Jag visste att det kanske aldrig hade varit så hårt och halt på vägen. Men mamma skulle köra framför med sitt fyrspann så jag hade ingenting att oroa mig för. Mamma släppte först iväg sig själv och kort därefter skulle Jonas släppa iväg mig. Linorna krånglade lite men tillslut kom vi iväg. Vi hann två meter. Det kan ha tagit en halv sekund men det är en sån pass lång halv sekund att jag kan beskriva varje del av den. Hundarna kastar sig iväg. Jag åker efter. Framför oss tornar en stor snöfall som kan ha varit ungefär en meter hög upp sig. Den fanns där varje vinter men den var ingenting man tänkte på. Det gjorde hundarna och sprang på sidan om den men släden hann inte med styrningen. Den åkte då hälften på den stenhårda snövallen och hälften på den stenhårda vägen en meter nedanför. Sen blev det som man säger, alldeles svart.

En halvtimme senare vaknar jag i Jonas bil. Jag vet inte vem jag är eller vad jag gjort men jag vet att jag har jävligt ont men inte varför. Huvudet värken något otroligt men jag kan inte på något sätt orientera mig om vart jag är eller vad som hänt. Mammas hundspann kommer emot oss och mitt hundspann utan förare kan jag skymta bakom. Jag har så olidigt ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Allting snurrar och det är svårt att urskilja detaljer. Allting går så oerhört fort och så olidligt långsamt. Jag vet inte hur dom gör men tar över mitt spann och mamma öppnar bildörren. Allt jag minns var att hon gång på gång sa "Klara vad du än gör, somna inte". De var tvungen att köra hem spannen och lämna mig där. Jag spydde och spydde men visste inte varför. Sen blev jag så otroligt trött. Kanske tröttare än vad jag någongång varit. Men trots att jag mer än allt ville somna ekade mammas ord i mitt onda huvud, "Klara vad du än gör, somna inte". Efter vad som kändes som en evighet kom dom tillbaka. Mamma kanske grät eller så gjorde hon inte det. Jag grät konstant och hade gjort det enda sen jag vaknade. DEt gick inte att inte göra det. När vi kom hem fick jag lägga mig på soffan och vänta på ambulansen. Jag frös och skakade och det fanns ingen hejd på mitt skakande. Ambulansen kom efter kanske 40 minuter. Jag hade inget minne överhuvudtaget så mamma fick förklara läget. Jag vet bara, att jag hade så galet ont i huvudet. I ambulansen fick jag syrgas och de tog puls och blodtryck medan mamma pumpade dom på information om vad som kan ha hänt med mig. Väl framme på akuten fick jag direkt träffa en läkare. En läkare som jag senare ska komma att hata. Vi fick stanna kvar på sjukhuset den natten. Jag tog åtta alvedon om dagen men ingenting hjälpte för huvudvärken. Det gjorde så jävla ont. Jag minns att jag inte sov någonting över huvudtaget och hela natten låg och höll mig om huvudet för att försöka lindra smärtan. Jag skrek och jag grät men förgäves. Varje timme kom två sjuksköterskor in och lyste med en ficklampa i mina ögon för att se att pupillerna vidgade sig och tog blodtryck.

Nästa dag skickades jag hem. Jag mådde inte på något sätt bättre men de sa att de inte kunde göra mer än så. Jag hade inte ätit någonting på över ett dygn men om jag gjorde det spydde jag bara upp det tre sekunder senare. Allt gick runt. När klockan var två på natten, första natten hemma klarade jag inge mer. Pappa ringde till sjukhuset och sa att vi skulle komma tillbaka för nu gick det inte.

När jag kom in såg de äntligen till att röntga mitt huvud. Något de inte hade gjort innan men borde gjort såfort jag kom in. När bilderna sen kom ut på morgonen kom en läkare in till mig på rummet. Han såg med allvarlig min på mig och sa "Klara, du har två sprickor i dina skallben och två pågående blödningar i huvudet". Jag minns att jag frågade "Menar du att jag har hjärnblödning" och läkaren sa att det inte riktigt var en hjärnblödning men något liknande. Det var iallafall väldigt farligt och allvarligt och jag fick inte på något sätt anstränga huvudet. Jag fick ingen näring eftersom jag inte kunde behålla maten så de satte in ett dropp i handen på mig. Det var en av ett tiotal kanyler som senare skulle sättas in. Rädslan över sprutor och nålar upphörde för nu fanns det värre rädslor att tänka på. Rädslan över att dö. Rädslan över att aldrig bli normal igen. Rädslan över att aldrig mer få rida. Rädslan över att Regina var kvar hemma utan sin skötare. Rädslan över att förlora allt.

De följande dagarna var hemska. Jag fick inte äta eller dricka någonting på fyra dagar. Mina ben bar mig inte så jag kunde inte gå själv. Jag hade fortfarande lika ont i huvudet och ingenting var bra. De kom fortfarande in varje timme dygnet runt för att lysa med en ficklampa i ögonen och ta blodtryck. Var fjärde timme kom de och bytte dropp. Jag fick inte göra någonting. Jag fick inte titta på tv, inte sitta vid datorn, inte läsa och inte på något sätt anstränga mig. Så jag gjorde ingenting. Jag bara låg.

När det berömda nyåret kom var första dagen jag fick äta. Pappa köpte på sig allt man kan tänka sig: pommes, kilovis med godis, chips, drickor, munkar och allt annat fett en olycklig 13åring vill ha. Så på tolvslaget satt pappa och jag där, tittade ut genom fönstet, såg och hörde på raketer som friska och lyckliga människor var ute och smällde.

Någon dag senare mådde jag bättre. Att säga att jag mådde bra var en stor överdrift men bättre det mådde jag. Jag fick nu kolla på tv en timme om dagen och fick stundtals sitta vid barnavdelningens dator. Nästan varje dag sa läkarna att nästa dag kankse jag skulle få komma hem. Det var allt jag ville. Jag saknar Regina något så otroligt och ville sova i min egna säng. Men varje dag kom en ny besvikelse, "du får vänta tills imorgon, då kanske du får åka hem". De röntgade huvudet igen och insåg att blödningen vuxit. Läkarna ringde då till Uppsalas Akademiska sjukhus och de pratade om operation. De pratade om att operera mitt huvud. Jag var så inåthelvetes jävla rädd.

Den tredje januari, fem dagar efter olyckan var jag inne på toaletten. Jag kände mig mycket sämre den dagen men gick ändå in dit. Utan någon som helst varning föll jag totalt handlös ner mot golvet. Jag svimmade alltså igen och blev så otroligt ledsen att jag mådde sämre efter några dagars positivt tänkande.

Efter elva dagar och tio nätter i mitt sjukhusrum fick jag äntligen lämna sjukhuset på permission. Några dagar därefter var vi tillbaka och röntgade och såg att blödningen krympt lite. Jag blev utskriven och fri.

Under dessa elva dagar var Anna där nästan varje, någonting jag uppskattar otroligt mycket. Kristin och Linnea kom även den sista dagen och hälsade på. Joline, mormor, farmor och morfar var där. Mamma och pappa var där nästan varje dag. Men oftast sov jag själv. Det var så jag ville ha det. På dagarna ville jag prata med folk. Men på nätterna ville jag vara ensam. Men de är inte bara de som var där jag minns, utan jag minns ännu mer de som inte var där. Jag minns dem som överhuvudtaget inte hörde av sig en enda gång. Jag minns också, att just därför, började något som senare skulle leda till något stort, och som nästan tog ett år att lösa, men en hel livstid att glömma.

På två månader fick jag inte idrotta överhuvudtaget. Jag fick inte rida, inte springa. Jag förlorade en stor del av närminnet under den här tiden och fick därför proven på cdskivor för att jag hade svårt att plugga, koncentrera mig och minnas. Jag fick inte på något vis utsätta huvudet för något. Det var väldigt lätt för blödningarna att komma tillbaka. Och den 26 december hade det gått åtta veckor sedan olyckan hände. Två månader. Det var nu jag fick börja leva igen. Det var nu minnet kom tillbaka, det var nu jag fick rida igen. Och det var också dagen efter det här, den 27 februari, som jag tvingades sälja min häst. Min älskade och otroligt saknade Regina. Jag hann rida en gång. Det var kankse det, som kändes allra mest. Allt det andra klarade jag av, men just det är oklarbart.

Så för dom som inte riktigt orkar läst allt eller inte förstod, det som hände var att när jag körde hundarna och åkte upp på en snövall, släden tippade och jag åkte med en omätbar fart i backen med huvudet före. Backen bestod av is. Jag har sen fått berättat att jag rullande runt och runt över till andra vägen och blev omöjlig att nå. Jag var alltså medvetslös. Detta resulterade till att jag fick två blödingar och hjärnfrakturer i hjärnan som blev livshotande.

Jag minns allt det där. Vissa saker mer och vissa mindre. Men allra mest minns jag när läkaren sa
"Det blir ingen nästa gång Klara, nästa gång dör du"

Färgbevarande shampoo och balsam som jag fyndade hos en frisör på något erbjudande

Transparent nattlinne

Björn Axén serum och saltvattenspray

Här får ni se en del julklappar. Men utöver detta fick jag pengar, asskön morgonrock, tofflor, strumpor, mobil osv.

Neccecär av Annsi

Ldbbodylothion av Emmsi

Sovshorts av Joline

Spetsleggings (syns inte att de är spets men..) från farmor

Fick bl a det här Cliniquesetet av mami i julklapp, det innehöll allt möjligt som läppstift, cremer, mascara, concealer osv. Skit bra!

Efter en tråkig bloggvecka bestående av 0 bra bilder kan jag äntligen leverera något. På mellandagsrean i söndags hittade jag bland annat det här:


Puderrosa nyårsklänning Bikbok. Tror dock att jag ska sy upp den en aning då den är lite lång (syns inte på bilderna)

Puderrosa mössa, Bikbok

Puderrosa halsduk, Cubus

Svart trekvartärmad spetsbody, Bikbok

Piecestrosor Vero Moda

Parfymkit Cubus, Avril Lavinges. Men köpte det mest för att jag ville ha den snygga väskan...

Sen köpte jag massa smågrejer och lite julklappar. Men den nya favoritfärgen är helt klart puderosa. SÅ GALET SNYGGT/GULLLIGT.

Stallet. Definitivt. Där kan man se ut som man vill, vara som man vill, med världens bästa djur. Topp tusen och tusen gånger om.

Vi har ett stall här på gården hos mamma med tre boxar. Trots att alla är tomma så är dom så välbevarande sen den sista hästen gick ut från dem som det bara går. Jag är fortfarande nere där ibland, städar och fixar lite. Eller så går jag ner där för att minnas. Varje liten kvadratmillimeter bär på minnen.

Håller på att fira jul här hos mamma nu. Anna och jag sitter i min säng och läser gamla Fridatidningar samtidigt som vi kikar på alla julklappar vi fått. Är supernöjd! Visar somsagt sen när jag har en kamera tillgodo. Nu ska vi ner och käka en massa julgodis jag gjort.

Jag är en ganska orädd person men har självklart en massa rädslor. Jag är totalt orädd för mörker. Tvärtom så älskar jag mörker! Jag trivs nästan allra bäst då. Men nu skulle jag inte skriva om vad jag inte är rädd för utan vad jag är rädd för. So here we go:
Att stå ensam utan vänner
Att bli sviken
Att bli bedragen
Att bli totalt aspank
Att inte få en bra framtid
Att bli någon sämre
Att flytta ifrån mitt barndomshem (inte att flytta hemifrån utan bara att flytta just härifrån)
Kriminalitet
Råttor

Mitt lilla julbord...

Fick lite godis av pappa (1,2 kg) hihi

Gullig julklapp från mig till min kära farmor

Min fina mormor och hennes "kille"

Haft haft en supermysig dag med Gulle och Hannah. Har shoppat en hel del, visar imorgon när jag får tillgång till kamera! Vi käkade även på traditionella Mc D och fikade på Waynes för att fördriva tiden. Hängde med Gulle hem en sväng och manikengade med våra inköp. Överskrev dock min budget med 400 kr men det lägger vi i "tar hand om det en annan gång"-boxen och går ner och bakar en massa julgodis till morgondagsens "julafton".

Sen gjorde Gulle flätor på mig

Vaknade av att jag var på bättre humör. Eller rättaresagt vaknade jag av ett sms men blev sen på bra humör. Ska åka in till station om en halvtimme ungefär och ta tåget med Hannah, Sarah och Hanna.
Avgångstid: 11:26
Kommer tåget komma då: NEJ
Varför inte: Försenat som vanligt
När kommer tåget komma : ca 13:15
Hur känns det: Inte ok

nfvxjhlcdsaQW,AEN4J5HYO3LÖQ2mxkdfslkjhifm,g.lkhfdmkntglfm,nlm,hknm,ftrfdfgm,.mgnkld.,mcvklfds,mgvcfld,.mklersm,dlm,rflfkdm,b

dfm,s.fvmc.xldsö,.fmvc.ldöfs,mldgfdmµfd µb mbgfgmbmfkdgkrtjmh6b yjnbv
fvf gnrtshkdmbt hfkdobmkmv froket459i42op35g0troe04395MLJKXFCDGJEMR,KDFIRTG
5MF,VBGTGH9MJ8G4I5EY6H65

Nu har jag avreagerat mig pyttelite. Är så sjukt arg. På juldagen, bussar, vinter och mamma. Jag stog och väntade totally alone i mörkaste mörkret i typ 60- grader i en halvtimme och ingen jävla buss kom. FÖR ANDRA GÅNGEN IDAG. Gick tillbaka 1,5 km till mamma och var sjukt förbannad. Och då frågade jag om hon kunde skjutsa mig till Sarah men det kunde hon tydligen inte. Då blev jag ännu mer förbannad. ÄR PÅ SÅÅÅ DÅLIGT HUMÖR.

Destination: Hemma, sängen
Dag: Lördagskväll, JULDAGEN
Humör: Asförbannad
Vad gör du: INGET (spelar spel på datorn)
Vad ska du göra: INGET
Hur känns det: FÖRJÄVLIGT, TRÅKIGT, ASDÅLIGT, FÖRJÄVLIGT
Vad skulle du göra: Åka till gulle och mysa
Vad gör du istället: INGET
Vad ska du göra: INGET
Vart är ditt godis: Hos pappa
Vart är din favoritbok: Hon pappa
Vem vill du vara med: Gulle

Mamma kom nyss in och frågade om jag ville ha te. Jag sa nej. Jag vill alltid ha te. Men jag sa nej. Jag vill ha te.

Såg att första tåget går halv tolv imorgon. Vilket betyder att vi kommer till rean tolv istället för tio = alla snygga plagg borta. Hatar just nu söndagar, tåg och Ockelbo.

Har nyss bakat (säger man så?) knäck. Och för första gången sedan urminnes tider blev dom i perfektion. Inte klibbiga. Inte stenhårda.
Om en halvtimme tar jag bussen till Obo sen sover jag hos Sarah. Jag väntar skratt, ofräschhet och kanske lite DH på det?

Gick ut till bussen och väntade i tjugo minuter men den kom aldrig. Ännu en gång big big minus till X-trafik. Mamma kommer och hämtar mig om ett tag och då ska vi hem och julpynta (lite seg med det) och lite sånt innan måndag. Ikväll åker jag eventuellt till Sarah och myser eftersom vi ska till mellandasgsrean imorrn tror jag, svara på sms?

Eller så blir det till stan eller något sånt. Imorgon klockan 10 när mellandagsrean öppar ska jag iallafall stå där. Ska ha parfym, nyårsklänning och lite presenter.

De flesta jag känner förknippar mig som "hård och ogråtbar" men det är för att jag har väldigt svårt att gråta öppet. Endast typ 3 av mina kompisar har sett mig gråta. Det var lika på dagis - alltid ett leende på läpparna. Jag gråter aldrig för att något som gör ont i kroppen utan bara om något gör ont i hjärtat. Men självklart gråter jag ibland och då är det oftast till:

- Alla sorters tvprogram/filmer ni kan tänka er. Jag gråter till tecknat och jag gråter till allt som någon på tvn gråter åt. Senast satt jag och storböla till Robinson när alla fick sin flaskpost från familjen, haha.
- Minnen. Mestadels lyckliga minnen.
- När någon gör mig ledsen och besviken.

Är så galet mätt... Kommer inte kunna röra på mig på hela kvällen, haha. Har haft en jättemysig julafton. Först gick mamma och jag upp i morse och klädde granen/slog in lite paket innan pappa kom och hämtade mig. Då åkte han, Joline och jag till farmor på Brynäs. Där hade vi julbord, Kalle Anka, julklappsutdelning och fika. Sen gick jag och Joline ner 100 meter till mormor och var där en stund med henne, Bo och Erik.

Kickande musik av någon favoritartist, typ låten Don´t Stop Belivin. Någon galen randomperson men plötsligt älskar för att den har sån positiv energi. En jävligt bra vän som låter sorgen vara sorg och inte gör om det till något annat bara för att det är enklare. All sorts onyttig mat/godis/chips/läsk. Planer. En bra bok eller film. Att alltid se framåt. Att skriva en sån här lista på vad som får mig att må bättre för det är precis vad jag behöver göra nu.

Kom precis tillbaka från en väldigt trevligt julfirande hos Jonas med hans släkt och mamma. Jag fick en bio- + menybiljett av Amanda och Jess, supergulligt. Sen fick jag även sån där fin Lindt Lindor-choklad av Jonas mamma som är jättefancy och fin men som jag dessvärre mår illa av just för att den är så fyllig.

Vi käkade iallafall julbord (jag käkar bara köttbullar, prinskorv och potatis...) och hade det supermys. Sen åkte jag förbi pappa och hämtade kamerasladden trodde jag, men när jag kom hem visade det sig att det var en sladd till en annan kamera...

Astrid smsade nyss att hon är på midnattsmässan i kyrkan i Ockelbo, och att självaste Daniel Westling var där och pratade. Hade velat vara där!

Men iallafall, önskar er en jävligt bra jul!

Har precis bakat klart ischoklad och cornflakeschoklad. Det gick bra även om det såklart blev en del failar. Nu ska jag bara byta om sen åker vi till Jonas för julfirande.

Sov till tolv imorse, välförtjänt. Har varit en duktig dotter så gick direkt ut och matade hundarna, hämtade ved, eldade (det är 11 grader varmt här inne, 20 grader kallt ute), hämtade in alla julprydnader och grejer till granen, sen gick jag ut i två meters snö och hämtade gran-, tall- och enris. Ska även börja baka snart innan mamma kommer hem vid fyra. Senare ikväll ska vi åka till Jonas (mammas kille) och fira lite jul med hans släkt. Trevligt!

Kan inte sluta skratta åt den här bilden jag tog idag. Karmi ser ut som en hjärntvättad psykiskt sjuk utomgjording typ. Men söt det är hon.

Hemma nu efter julhandling med mamma. Vi har köpt en massa ingredienser till massa julgodis som jag ska baka dom närmaste dagarna (vi firar på måndag) samt lite julklappar. Vi käkade även på IKEA, deras kotlettrad med pommes och bea är verkligen världens godaste. Skulle kunna leva endast på det.

Förresten, när vi gick runt på IKEA råkade jag ha ner ett x antal porslinstallrikar som gick i tusen bitar. Det var lite pinsamt.

Ledsen att det bara kommer kassa mobilbilder nu men har fortfarande inte hittat kamerasladden, ska kika hos pappa imorgon!
Köpte två ansiktsmaskar inne på Ica Maxi idag, sitter med en peel-off just nu som jag ska gå och ta bort.

Jag är lite halvnöjd med mina betyg, men i de allra flesta ämnen är det stora + som kommer förvandlas till MVG;n nästa termin. Men iallafall, 1 mvg (engelska) 1 g (bild...) resten Vg, = 240 poäng. Nästa termin ska jag ha 10 mvg och resten vg, över 280 poäng.

NU ÄR DET JULLOV. Så otroligt skönt! Mamma och jag ska åka och handla lite julklappar nu, sen ska vi hämta gran i skogen och pynta lite. Mysigt!

En åsikt... Jag har åsikter om precis ALLT. Men jag kan ju inte skriva in alla mina åsikter nu så jag kan ju berätta lite om en ytlig åsikt. Vi kör på kläder:

Jag tycker att allt som är eget och annorlunda är coolt. Jag ser upp till dem som kan ta världens fulaste plagg och göra det till något så jävla snyggt bara genom att fixa till det lite. Jag gillar starka färger fast inte till varandra utan ett starkt plagg. Jag tycker om beige, puderrosa och grått. Nästintill hela min vintergarderob är svart vilket är jävligt tråkigt men snyggt. Det passar ju till allt och man behöver sånna plagg också. Jag gillar varma, stickade plagg. Jag gillar mysiga, stora halsdukar. Jag gillar transparent och bodys.

Jag klär mig alltid i leggings. Jeans är så otroligt obekvämt så vissa plågfulla dagar tvingar jag på mig ett par. Annars - leggings. Världens smartaste plagg. Nu på vintern har jag alltid två par på mig för annars fryser jag ihjäl.

Jag gillar inte när folk har mjukisbyxor någon annanstans är hemma. Även om det är galet skönt. Jag gillar inte kläder som är orangea. Jag gillar inte polotröjor.

Sen är det en massa mer kläder jag gillar och inte men här står väl det viktigaste.

December. Julkänslorna borde flöda men dessvärre finns det inga alls. Det är som man säger, julen var bättre när man var liten. Det är julafton om... 3 dagar. Det känns som jag lika gärna kan hoppa den här julen men det kankse är för att firandet kommer vara ganska dåligt och väldigt sent, vi ska fira med mammas släkt först den 27.

Men varje morgon klockan kvart över sju går jag upp och tittar på julkalendern. Den är inte särskilt bra men för att bevara traditioner gör jag det ändå. Det är mysigt. Varje dag äter jag en ovanligt äcklig ckokladbit från chokladkalendern. Jag har köpt alla julklappar och slått in de flesta. Jag har bakat lussebullar men pepparkaksdegen ligger fortfarande orörd i kylskåpet. Jag lyssnar på julmusik för att jag borde och inte för att jag vill.

Vi hoppar den här julen okej? Bra. Då säger vi så.

Nu är årets sista skoldag gången. Imorgon är det bara en kort avslutning innan vi har L-O-V. Ska bli otroligt skönt att se dagsljus och inte bara mörker. När jag börjar skolan är det mörkt och när jag slutar har det hunnit bli mörkt igen. Är det inte inatt mörkret vänder förresten? Nu blir det ljusare. Gladare.

Bilder på Moa & mig från ful vinkel idag.

Full pott. Nu är nästan nästa termins biologibetyg säkrat! Det går åt rätt håll.

Håller just nu på att skriva mitt 1001 inlägg. Den första april förra året skaffade jag den här bloggen. Det betyder att jag snart bloggat i 21 månader. Nästan varje dag, helt otrolgit måste jag säga! Den här bloggen är full av så många minnen, texter och bilder jag aldrig vill glömma. Det gör mig otroligt glad att veta att om några år kan jag gå tillbaka och se vad jag gjorde just den dagen den månaden det året. Jag behövde aldrig skriva någon dagbok, jag skrev en blogg. En öppen blogg där jag blottar mina känslor, mina tankar och de mesta som rör mig. Det är ganska stort ändå. Tack till alla er unika bloggläsare som går in här frivilligt varje dag. Det är nästan ännu större.

Det här låter kanske som ett Sista Blogginlägg men så är absolut inte fallet. Jag bloggar tills jag tröttnar och det kommer ta lång tid tills det händer. GODNATT PÅ ER.

Moa kom till mig igår kväll runt nio. Vi somnade till några satcavsnitt alldeles för sent. Det kändes otroligt onödigt att gå upp i morse så man inte gör något i skolan men duktig som man är gjorde vi det ändå.

Efter skolan åkte jag med Hanni och julshoppade. Eller jag är ju klar med mina julklappar så köpte en massa hårprodukter och underkläder (visar sen). Tåget var en timme försenat hem och inte särskilt uppskattat men tillslut kom jag hem.

Camilo gjorde en fin tecking till mig ala 4 år.

Tomtegröt till lunch. Men när jag hade på massvis med socker var det tydligen salt, fyfan vad äckligt det smakade. Då trodde jag att man skulle sockra ännu mer (salta) så hällde på ännu mer salt på gröten. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT, halva matsalen gjorde samma fail och satt där med kväljningar... Haha.

Hannah och jag dissar denna klack.

Tack så mycket anonym men det är det dock inte. Jag uppskattar all kritik men snälla, stå för vem ni är! Det är så jävla töntigt att vara anonym när jag hur lätt som helst kan gå in och kolla precis varit ni bor och precis i vilket hus. Det här är dock inte hela ipnumret så den här anonyma personen ska få vara just det, anonym. Men somsagt, uppskattar alla kommentarer så var inte rädd att kommentera.

Fast Mats behövde det mer.................................................

- Att jag inte tog fler kort när jag var mindre på alla djur och männiksor
- Att jag inte träffade morfar oftare medan jag fortfarande kunde
- Att jag sålde min Milli
- Att jag sålde min Regina trots att det inte var frivilligt
- Att jag inte tog vara på tiden då allt var bra, ännu mer

Moa och jag hade lite tråkigt i skolan någon randomdag.

Efter robsinsonfinalen igår blev det fest trots allt. Anna, jag och Karin åkte till Hagaström och var där ett tag. Där var det rätt kul, bra folk osv. Sen kom vi hem vid ett typ och sov enda till halv 1...

Idag var Karin och jag till hennes farfar och katter i Bönan. Sen åkte vi till hennes mamma och fikade chailatte, saffransbullar och klädde granen, mys! Sen tog jag tåget hem och nu är jag alltså hemma. Vilket snöoväder det är!

Jag är inte särskilt rädd för småkryp osv utan har en riktigt stor och obotlig fobi - råttor. Eller alla möss överhuvudtaget. Det finns ingenting som gör mig så rädd. Det något år sedan var det massor av möss i stallet, varje gång jag kom ner dit var det minst två möss där varje gång. Jag oroade mig att gå ner där varje gång för det. Dom sprang i stort sätt över mina fötter.

Jag kan inte ens se en bild på en råtta. Och jag kan inte hålla i en hamster/dansmus eller något liknande. Marsvin är på gränsen. Och svansen är det allra värsta. Den långa fula bruna äckliga svansen. Det värsta som skulle kunna hända är att jag skulle vara ensam med en storråtta utan att kunna ta mig ut. ÅÅÅÅH kan inte ens tänka på det.

Kan alltså inte lägga upp en bild på en råtta eftersom jag inte kan titta på den, men ni vet ju hur dom ser ut. Äckliga.

Har nyss tagit en välbehövd dusch. Kan dock inte tvätta håret förrän jag beställt ett färgbevarande schampoo, vilket kommer bli om ett tag. Ska ta tåget till Karin nu, blir Robinsonfinal där ikväll! HEJA ERIK ELLER TYP ALLA.

Har gjort en smart grej på min dator att jag bara behöver trycka på respektive blogg i mina favoriter så kommer jag in på den, då glömmer man ingen och behöver inte skriva in den. Men jag läser en del "storbloggare"s bloggar, en del vänners osv. Tycker det är superkul med bloggar!

Lördag. Fint ord.

Cicci åkte nyss härifrån, vi har haft ett supermysigt dygn tillsammans. Igår mötte jag henne på stan, vi tog en fika på George innan vårt tåg skulle gå vid fem. Tåget blev först ersatt med buss men ändrade sen till tåg igen, så det blev försenat i ungefär en halvtimme. När vi kom till Ockelbo visade jag henne runt lite innan vi handlade mat, det kanske slank ner lite choklad och chips också.... Men vad är en fredagskväl utan det.

Vi gjorde iallafall pizza till Walk the Line som även Cecilia gillar, sååå jääävla braaa är den! Sen hade vi lite DH-maraton innan vi somnade alldeles för tidigt för att våga skriva ut. Nejdå, klockan blev över tolv iallafall.

Vaknade av Att Ciccis ben låg på mig runt elva imorse. Då var jag superpigg och lagade en tvåtimmarsfrulle till oss, eller ja det blev pannkakor men det tog rätt lång tid att fixa. Har haft det supermys iallafall.

Det var meningen att jag skulle festa ikväll men Hanna blev sjuk, fast det är nästan lika bra för det är Robinsonfinal och det kan man ju inte missa.

Någon önskade bättre bilder på håret fram- och bakifrån så har kommer några:

Haha ser riktigt risigt och rufsigt ut men hade knappt borstat det

Idag när jag satt hos frisören läste jag Elle. Fast det är nog mer bilder än text. Tycker iallafall att det är en sjukt bra tidning med mycket inspiration. Skulle vilja ha en prenumeration i julklapp. Kanske inte på Elle men Vecko Revyn eller så.  Finns hos tidningskungen.se, perfekt ställe att köpa JULKLAPPAR på!

Jag saknar så otroligt mycket. Jag saknar sånt jag aldrig haft och sånt jag alltid haft. Allra mest saknar jag min älskade häst Regina. Och mina andra hästar, Martina, Esta och Florino. Florino är bara några hundra meter ifrån mig men det är inte samma sak. Jag saknar att ha en häst. Att göra vad man vill utan att någon bestämmer. Att ha friheten att rida när och hur man vill. Att kunna gå ner i stallet/hagen såfort man vill. Att rida på obestämda tider. Att tävla. Att bara stå och hålla om en häst jag kan kalla min egen. Men allra mest saknar jag min älskade häst Regina.

Jag saknar min hund Milli och hennes mamma Elvira och hennes mamma Nala och hennes mamma Samanta. Jag saknar alla andra hundar vi någonson haft. Men allra mest av dom saknar jag Milli. Jag saknar att ha en hund sovandes i min säng. Att vakna av att en hund slickar på dig. Att alltid ha någon att krama när man känner sig ensam. Att alltid ha någon som hon. Att ha en egen hund som inte bor ute i en hundgård. Men allra mest av dom saknar jag Milli.

Jag saknar att vara yngre. När ingenting var komplicerat och allt bara flöt på.

Mycket saknar jag att ha Milli. Mer saknar jag att ha en häst. Mest saknar jag att ha Regina.

Hej lilla gumman är du en morot eller blev det bra? Kram

Äntligen är det gjort! Så himla glad att jag vågade. Annars då... Skola som var helt ok. Både Moa och Hannah var sjuka men Sarah var där så vi lekte runt en massa. På livkunskapen körde vi en asrolig lek som jag vann så då fick jag typ 1 kg godis... Sen var jag hos frisören i tre timmar, Linnea och Karin kom in en stund lite spontant. Sen gick jag hem till Anna en kortis så att hon skulle få se den nya färgen. Sen tog jag tåget hem med Daniel och nu är jag alltså hemma. Kikade nyss på Robinson och det är finalvecka nu, pappa och jag sitter och skriker åt tvn hela tiden för båda är lika insatt.

Imorgon är der biologiprov. Ska få full pott hade jag tänkt. Efter skolan ska jag till Gävle för tusende gången i rad, gå på stan eller fika eller något sånt med Cecilia innan vi tar tåget tillbaka till Obo. Jag ska visa henne Ockelbo. Spännande... Sen ska hon sova hos mig. MYYYYYS.

Kan för första gången i mitt liv säga att jag är nöjd med min hårfärg. Satt i tre timmari salongen och det gav resultat. SÅ JÄVLA SNYGGT

För imorgon kör vi!

Jag har så stora drömmar att de inte får plats att skriva i ett litet inlägg. Men jag kan börja från där jag är nu.
Jag ska gå ut grundskolan med över 270, helst 285 poäng. Jag ska inte behöva oroa mig över att inte komma in på det gymnasium jag vill för att mina betyg är för låga. Dom har jag kämpat för i tre års tid.
Sen ska jag gå Vasa International Natur och lära mig så mycket som jag bara kan, men samtidigt se till att ha roligt och lära känna nya. Jag ska njuta av min ungdomstid och inte låta någon tid gå till spillo.
När jag tagit studenten 2014 ska jag hoppa på en högskola på direkten utan att ta något sabbatsår. Jag ska gå gå antingen en läkar- eller veterinärhögskola. Vet att det finns en i Uppsala så jag kommer troligtvis flytta dit. Såfort jag har fast ekonomi ska jag köpa en häst. När jag är klar med mina studier ca år 2050 ska jag allra helst flytta till USA (säger i och för sig alla...) Men där är läkare/veterinärer oerhört välbetalda och i och med att jag gått International kommer jag kunna massor av medicinsk engelska. När jag fått ihop tillräckligt med pengar ska jag flytta till något mysigt county-ställe. Troligtvis Tennesee, Memphis eller Texas. Där jag ska ha en egen hästranch med massor av hästar som jag avlar, rider/tävlar och bedriver en verksamhet med.

Jag vill även ha två barn, två flickor. Fiona och Freja. Jag ska ge dom en sån bra barndom jag bara kan och se till att dom blir så intresserade av djur som jag är. Jag ska gifta mig och ha ett jävligt ovanligt bröllop. Och jag ska inte skiljas. Jag ska inte göra så mot mina barn.

Drömma kan man få göra hur mycket man vill. Men precis såhär har jag ALLTID velat haft det. Varje gång skolan känns tung och jag ställer mig frågan "varför gör jag det här" så tänker jag efter och vet precis varför.

Var till Karin och myste efter skolan. Köpte först en internetsladd så nu kan jag lägga in bilder från Janie. Sen lånade/hyrde vi filmen Prinsessa. Den var superbra! Blev aldrig av att man såg den på bio så nu är den sedd.

Någonting som gör mig otroligt glad är att Alex Schulman har börjat blogga igen. Efter kanske ett halvårs paus är han tillbaka. Ingen skriver så bra, så sant, så rätt som han.
LÄÄÄÄÄNK

Har varit på Göranssonska skolan i Sandviken hela dagen med klassen. Vi har provat på lite i verkstaden och käkat i deras grymma matsal. Trots att skolan är hur snygg och bra som helst, så vill jag inte gå där eftersom dom inte har linjen jag vill gå. Den ligger dessutom i Sandviken vilket säger en del...

Dom hade iallafall hur bra mat som helst. Typ som på restaurang. Skrev upp mig för att ha en "heldag" där igen med några till från klassen för titta kan man ju inte göra för mycket.

Jag ska med tåget om 45 minuter till Gävle så lär gå om ett tag. Ska träffa Karin.
Har förresten knäppt massor med bilder, men har ingen internetkabel till mobilen... Ska försöka köpa en sån idag då det är väldigt viktigt.

Jag går på Perslundaskolan i Ockelbo. Den enda högstadieskolan här i Ockelbo så det finns ingen annan att välja på tyvärr. Ja vad ska jag säga. Skolan är väldigt många årtionden gammal, massor av mina kompsiars föräldrar har gått där och haft samma lärare som vi har. Möblerna och inredningen är densamme som då. Skolan är skitful och väldigt gammal inrett. Det finns massa osköna bänkar att sitta på men dom är ofta upptagna så det blir ofta att man sitter på golvet. Klassrummen är OK men inte mer än så. Vissa lärare är bra medan vissa inte ens borde vara lärare. Maten är bättre nu än förut, när jag började i sjuan var maten så dålig så att vi var med i tv3;s stora program Matakuten där man kunde följa var skola och skolmat. Den var alltså landets sämsta...

Jag längtar otroligt mycket till att få lämna den här skolan och komma in på en ny fräsch skola där man trivs. Lyckligtvis går det en del jävligt härliga personer på Perslunda och det är ju dom som gör att man går dit.
Men den har ju sida bra saker också.

Nervsystemet...


Till och med pluggboken är snygg till Janie


Fail att jag stavade fel också...

Kommer ihåg för typ 10 år sedan när Nokia 3310 var den finaste och bästa mobilen man kunde ha. Men det var inte själva mobilen man var intresserad av utan spelet Snake som fanns i den. Jag brukade låna pappas Nokia och sitta i timmar och bara spela... nolifer.

Iallafall, Snake is back. Inte på min mobil men på många andras. Och på datorn. Snake kanske tar över världen, vem vet.

Precis som ALLA andra är jag långt ifrån nöjd med mitt hår. Idag är jag extra missnöjd så det är jättefett, världens utväxt och orangea toner överallt. Jag försöker att tvätta håret så lite som möjligt, för ju längre tid det är mellan tvättarna desto midre fett blir det tills nästa gång. Tvättar vanligtvis 2 gånger i veckan. Försöker även att ta hand om det någorlunda med inpackingar, värmespray och serum. Dock tappar jag mer och mer hår och börjar få lite smått panik på hur det ska sluta.

Jag är född blond och kommer alltid att vara en blondie. Sommarlovet till femman hade mitt hår hunnit bli rejält mörkblondt och nästintill råttfärgat. Fick då äntligen lov att färga för första gången. Mormor som tidigare varit frisör färgade det på mig och resultatet var förfärligt. Stora färglösa fläckar blandat med oreange botten. Jag färgade då väldigt sällan och tänkte "lite utväxt gör väl inget".

I sexan hade jag en jättefin silverblond nyans i håret som faktiskt såg bra ut, men sen började dom sluta att sälja den färgen så fick alltså byta. Sen dess har jag varierat med olika tråkiga nyanser av mörktblondt och andra fula färger (har inget emot mörkblondt men det passade inte på mig). I vintras vågade jag dock på mig en brun toning fast med blonda slingor, riktigt fint faktiskt. Till skolavslutningen i nian fick jag nog över att ingen färg tog i håret och köpte ljusat möjligt. Det såg hemskt ut. Superorange blandat med vitt. Under sommaren har jag fyllt på med den platinablonda färgen men aldrig vågat ta de nedre topparna för att de är så slitna.

Så just nu är jag platinablond, svarthårig, gul & orangehårig. Ja det är väl min hårhistoria. Men nu orkar jag inge mer. Tar en paus från det underbara blonda för att byta till en väldigt drastisk åtgärd - RÖTT.

Dock inte hennarött utan mer mörk/brun/rött med lite blonda slingor kanske. Ja på torsdag får ni se för då har jag frisörtid. Man måste våga chansa.


Min silverblonda färg. Skolavslutningen - 6:an

Min absoluta hemskaste färgbild någonsin. Oktober förra året...

Bruna håret utan slingor

Blixtarna gör det inte snällt, sådär farligt var det faktiskt men det är bara att leta efter det orangeaste håret så hittar ni mig.

Blog Awards - september i år. Jävligt snyggt överhår men återigen underhåret som inte hänger med...

Välkomnar han. Nu börjar ett nytt slags liv med en rosa, hipp mobil vid min sida. Nu kan inget gå fel. Nu kan ingen säga något dumt för nu är Janie med. Alla ska hysa respekt för han. Okej? Bra.

Sitter hos Anna i hennes lägenhet just nu. Ska snart springa till tåget men hinner slänga in ett inlägg. Det har tydligen blivit nya tågtider nu på vintern vilket jag totaltmissat, så middade sjutåget med nån minut. INTE ROLIGT. Men fick yttligare två timmar med Anna så det var ju en bra grej. Anna och jag var till mormor efter skolan, supermysigt.

Nu håller Anna på att fylla rummat med respektive hårprodukter så nu är det läge att gå.
Förresten, MIN JANIE HAR KOMMIT!

- Buss/tåg-tider. I Ockelbo där jag bor går det på helgerna 2 eller max 3 bussar till Sandviken. Och när jag ska till mamma från pappa tar jag alltid den bussen, så det gäller verkligen att anpassa sig. Tåget går ungefär varannan timme vilket är ganska bra även om de gärna skulle få gå oftare, men nu på vintern är dom alltid försenade. Allt från 5 minuter till 2 timmar... MER OCH BÄTTRE TIDER TACK.

- Alla tvprogram som slutar nu. Nu börjar alla höstens program att sluta, Ensam mamma söker, Bonde söker fru, Desperate Housewives, Rebecca & Fiona, ja alltså alla program som jag följer/följde.

- Kissies design. Läser aldrig hennes blogg längre, enda anledningen till att jag ibland går in på den är för att kolla om hon bytt sin asfula design som hon skaffade för ett år sedan, men ja det har hon alltså inte gjort.

- Det är så himla kallt. Det spelar ingen roll hur mycket kläder man har på dig man fryser ändå alltid. Sålänge det är under 5- så är det OK men när man kommer upp i 20-25 vill man ju inte gå ut. Vintern är annars bra.

- Att vi får jullov den 22. Man brukar ju vanligtvis få jullov runt den 19-20 men iår får vi inte förrän den 22. Det är ju nästan på julafton. I och för sig börjar man senare i januari men hellre tidigare lov!

God morgon! Tolvtimmarssömn är det inte varje dag man får. Jag ska snart ner och käka frulle innan mamma och jag ska köra hundarna. Sen ska jag troligtvis rida ikväll. Härlig söndag!

Jag har en syster som heter Joline och är 18 år. Hon bor fortfarande hemma även hon mer eller mindre flyttat hem till hennes pojkvän Lukas i Gävle. Vi var otroligt tighta för några år sedan, sådär som nästan alla syskon var. Vi red alltid ut tillsammans, hon på Regina och jag på Martina.

Vi hittade på de mest konstiga lekarna i skogen och var ständigt ute. Ofta lekte vi "Barna från Frostmofjällen", en film som vi sett en gång för väldigt, väldigt länge sedan. Eller så lekte vi att jag var "Börje" som inte fattade någonting och hade en stor ridhjälm på huvudet. Eller så lekte vi växenkonvalj, då när man tar tag i den andras ben och sitter på det så den andra inte kan röra sig medan man säger "väx, väx, väx".

Vi delade hästintresset och vi delade hundintresset, men så mycket mer än så var det inte. Vi är otroligt olika på alla sätt och tycker alltid olika om hur man ska göra/hur man ska vara. Kanske är det bara en period på 10 år, vi får se.

Vi har delat många sorger tillsammans och kan ta stöd av varandra.
Jag älskar Joline så otroligt mycket och vet att vi har mycket tid framför oss.

I ett personreportage jag gjorde för ungefär ett år sedan, skrev jag i slutet såhär:
Mot intervjuns slut frågar jag den fråga jag tyckte var allra intressant och betydelsefull,
“Vilket är ditt bästa minnen med mig?”
Efter någon sekunds betänketid svarar Joline
“Dagen då vi lekte cowboys med hästarna i skogen och sköt varandra med låtsaspilbågar och tog Florino tillfånga och gömde han i skogen. Därefter tappade jag bort vart jag hade gömt han men sen kom jag på det igen. Det var så roligt eftersom att man kunde ha roligt åt det lilla men ändå ha så roligt.
Efter en stunds tystnad frågar Joline “
Är du klar nu?”
Jag tittar på henne länge, och trots att jag inte svarar muntligt vet Joline att det är mitt svar till att vi aldrig blir det. Sen ler jag, går tillbaka till mitt rum, sätter mig i sängen och skriver igenom hela texten, från början till slut. Men under hela tidens gång tänker jag tillbaka på det Joline sa var hennes bästa minne med mig, vilket får mig att tänka på, att det även är ett utav de bästa minnen jag har med henne också, utan tvekan.

Gaah vad skönt det är att vara hemma ikväll. Har hunnit gjort en massa saker idag, tillexempel så har mamma och jag varit i skogen med Karmis. Sen har jag bakat lussebullar i över två timmar. Dom blev välidgt bra och jag har väl käkat en sådär 15 stycken... Runt sju orkade jag inte vara vaken längre utan somnade i två timmar. Vaknade med världens morgonröst som om jag hade sovit i 60 timmar. Sitter just nu och skriver lite tyska vilket känns ganska ovärt då jag ändå inte tror att jag fixar ett mvg den här terminen. Men jag har iallafall försökt.

Jag har fortfarande inte hittat kamerasladden så bloggen är lite tråkig bildmässigt nu.

+Ärlighet. Dom som berättat även fast dom inte vill men vet att dom måste för att stå ut med sig själva. Sånt värdesätter jag enormt.
Ärlighet är den bäste inställningen. Om jag förlorar min heder, förlorar jag mig själv - William Shakespeare
+Rebecca & Fiona. Så jävla grymma och coola tjejer. Dom är sjukligt snygga nyvakna som fixade. I adore them.
+Skratta. Det är så jävla roligt att skratta. Som för någon dag sen, någon sa något så sjukt tråkigt och random som jag tyckte var jättetråkigt men skrattade ändå. Vilket jag var ensam om. Sen tyckte jag det var så himla roligt att skratta att jag inte kunde sluta så tillslut rann tårarna. Då började alla andra (Hannah och Moa....) också att skratta. Så vill jag känna jämt.
+Glögg. Jag äääälskar glögg på vintern. Fattar dock inte varför man tar så små glas när man dricker det, jag vill ju ha en stor mugg. Supergott och supermysigt är glögg. Med russin. Och massvis med pepparkakor. Och lussebullar.
+Karmen. Är så otroligt glad att hon är min. Hon är alltid lika sprudlande glad och kärleksfull och full med energi. Jag behöver henne.

Somnade efter sex. Sov i en nittiosäng med Moa i tre timmar. Är inte alltför trött men det spelar ingen roll för ikväll vill jag bara vara hemma och mysa. Kika på satcfilmen som jag i och för sig har själv, men som också går på tv ikväll. Ska baka lussebullar om ett tag och sen ska jag ta tag i pluggandet. Biologoprov på fredag, lika bra att börja i tid. 

Känner mig otroligt målmedveten och vill bara att nästa termin ska börja (fast efter ett LÅNGT jullov). Sista terminen någonsin i grundskolan. Sen är allt valfritt. Trots att jag är nöjd med mina betyg vill jag ha ännu bättre. Mitt mål är att komma upp i 270 poäng. Förra terminen hade jag 235 och jag vet inte riktigt hur det ser ut den här. Tror jag har höjt mig i något ämne iallafall. Ska börja plugga mer än någonsin för det här är sista chansen. Fast ja det är ju några veckor kvar.

Nu jag ska baka lussebullar, MYSIGT!

Nu ska jag sova. Tidigt. Inte alltför vanligt men imorgon blir det ju dygning eller något liknande. Har nyss sett det nyutkomna avsnitet av Rebecca & Fiona och det här var det bästa hittils. Det finns inte ord för hur grymma dom är. Ååååångrar att jag inte tog bild med dom på Blow Awards men då visste jag inte ens vilka dom var... Nu taggar vi helg!

Jag är kristen men inte troende på det sättet. Jag tror på mycket men inte på allt. Jag är konfirmerad och jag tyckte att hela processen med det var hur kul som helst. Jag tror på mirakel, jag tror på att drömmas kan uppnås, jag tror på kärlek, jag tror på vänskap. Jag har en bibel hemma som vi fick i uppgift på konfalägret att klä klart i något konstigt skinn. Det var i maj. Jag är fortfarande inte klar och kommer heller aldrig bli. Jag tror på att tro för om man inte tror kommer man heller aldrig våga chansa och vågar man inte chansa kommer man aldrig att vinna och vinner man inte har man missat en jävligt underbar känsla.

HAr knäppt en massa random bilder som jag tänkte lägga in men nu har jag hela eftermiddagen sprungit runt i huset och tittat i varje vrå utan att hitta kamerasladden. Slutade förresten redan vid ett idag så har hunnit med en massa = Käkat korv med bröd. Kört hundarna med mamma. Hämtat ved. Suttit vid datorn. Suttit vid datorn. Suttit vid datorn. Tittat i biologiboken. Stängt den.

Snart börjar Robinson så det ska jag självklart se.
Imorgon är det FRIDAY DAY DAY. Hannah och jag åker troligtvis till Gävle på kvällen och träffar några innan vi tar någon buss till Sandviken där det är Lussebandy hela natten. Dock har vi inte fixat biljetter så vi kommer kankse inte in... Sånt man tar då.

"Att vi får va tillsammans, det betyder mest".

Det gör ont och det måste det få göra. Mina bästa vän, min Regina. Jag har mitt livs bästa ögonblick inspelat på film och jag kan se det om och om igen. Jag visste det inte då, att just den där stunden, just den där låten, just den där platsen, just den där hästen, och nio år till ska jag leva mitt liv på, igen och igen och återigen. Det gör ont och det måste det få göra. För precis som ett öppet sår läker man aldrig. Där förblir ett ärr och det försvinner aldrig. Man behöver bara se på det för att påminnas. Man måste påminnas om att det gör ont och att det måste få göra det.

Hey. Moa och jag har varit uppe och slått in julklappar ända tills nu, och jag är ändå inte klar. Vi åkte in till Gävle efter skolan och var där i flera timmar och köpte julklappar. Hittade till alla så nu är jag klar, superskönt. Tidigare idag fikade jag Hannah, Moa och Sarah på Trillin, sen fikade Moa och jag på George några timmar senare. Dock mådde vi väldigt illa innan så vi lämnade typ allt. Hann inte på upp något "30-dagars"inlägg idag så det kommer två imorgon (idag). God natt!

Jag har den turen i livet att ha många vänner. Både bästa, bra och bekanta. Jag är en rätt öppen och social tjej så då blir det väl så. Jag tycker det är väldigt jobbigt att "ranka vänner", bestämma vem man tycker mer om eller i stort sätt poängsätta vänskap. Men ja, eftersom jag ska skriva om mina närmsta vänner här så gör jag väl det:

Hannah Malmström
Min bästa vän. Vi träffades första gången den 20 augusti 2007, samma dag som hon började i min klass. Vi blev snabbt vänner och ännu snabbare bästa vänner. Hon fyllde ju 16 ganska nyligen (född 1994) och då skrev jag ett inlägg om henne som ni kan gå tillbaka och läsa. Vi delar det mesta och har alltid kul tillsammans. En väldigt speciell vän som jag vet har förändrat mig väldigt mycket, till det bättre.


Anna Ekman
Anna är en väldigt nära vän till mig men också min kusin. Vi är född samma år och har alltid hängt ihop. Vi passar väldigt bra tillsammans och har otroligt roligt. Jag vet att vad som än kommer hända så kommer det alltid att vara vi, vi är trots allt släkt och kommer alltid att fira julaftnar och midsomrar tillsammans. Jag är väldigt glad över att det är just Anna som är min kusin och hon förstår mig på många sätt som väldigt få gör.


Karin Freij
Karin är Annas bästa vän och på så sätt lärde vi känna varandra. Vi har känt varandra i flera år men blev riktigt tight för ungefär ett år sedan. Vi har hunnit få ihop otroliga minnen på bara ett år och hittar alltid på saker att göra. Karin är en otroligt bra och fin person som verkligen alltid finns där. Jag litar verkligen på henne och är så glad att jag lärt känna Karin.
Sarah Lindström
Jag har känt Sarah sen vi gick i trean ungefär, när jag gick på dagis var jag bästa vän med hennes syster Hanna. Vi delar samma humor fast hon skrattar 100 gånger mer än mig. Vi har alltid roligt och kan få allt till något kul. Jag behöver Sarah och litar på henne.


Moa Sandberg
Moa är min barndomsbästis sen vi var fem år. Vi har gått igenom allt tillsammans och hur mycket vi är glider ifrån varandra kommer vi alltid tillbaka. Det är omöjligt att skiljas från någon man hängt ihop med så pass länge. Vi har alltid kul tillsammans och sågs tidigare som "en person". Hon är bra.


Hanna Karlberg
Hanna har jag också träffat genom Anna. Vi har blivit otroligt tighta det senaste halvåret och kan prata om allt. Vi har det väldigt roligt och behöver varandra. Är väldigt glad över att ha lärt känna henne. Jag litar på Hanna. Hon är viktig.


Jag är ledsen att jag inte skriver om alla. Men jag är otroligt tacksam över att få vara er vän, Astrid, Linnea, Elvira, Cecilia, Mathilda osv.

Hade tydligen lovat att laga lasagne idag så vad är man för dotter om man inte gör det. Klockan nio är det DH så så måste maten vara klara.

Efter skolan åkte jag till Amanda och red en superhärlig vintertur på Jess. Vad vore livet utan hästar?

Jag har en väääldigt blandad musiksmak. Jag lyssnar på det mesta som mina vänner hatar, och mest lyssnar jag nog på:
Johnny Cash & June Carter (alternativt deras skådespelare i filmen)
Coldplay
Lars Winnerbäck
Melissa Horn

Men på fest är det ju såklart festmusik som det ska lyssnas på. Men min absoluta favoritlåt är Journeys Don´t stop belivin.

Hey. Det är helt sjukt vad hungrig jag är, har inte ätit något sen lunch och där åt jag typ inget och åt ingen frukost heller. Aj aj aj. Men nu står mamma och steker pannkakor så det blir smarrigt. FYFAAAAAAAAN VAD HUNGRIG JAG ÄR ÄR DOM KLAR SNART ELLER?????????????????????? Lära dampa lite bara.

Det var meningen att jag skulle till Anna efter skolan men får sen veta av min lärare att jag har utvecklingsamtal halv fyra så det var bara att ställa in det. Utvecklingssamtalet gick verkligen jättebra iallafall. Sen var mamma och jag och handlade och nu ska vi alltså äta. Intressant.

Vill SKA på peace & love i sommar.

Pappa och jag tog en sväng till Jula idag, jag köpte bland annat frukost (choklad & cola) sen åkte vi till farmor och fikade. Mys. Imorgon börjar en ny vecka. Jag ska till Anna efter skolan och vi ska till mormor. Det blir mys.

Såg Janie. Såg mig själv. Såg någon som var lite för mycket, någon att irritera sig på. Såg mig själv. Såg Janie. Beställde henne. Hatälskade henne. Döpte HAN till Janie. Ja, ni läste rätt, HAN.

Hmm ett julminne... Julen var ju alltid bättre när man var liten så jag tar ett minne därifrån.

Jag var kanske omkring 4-5 år. Tomten knackade på dörren och alla blev lika uppspelta som vanligt. Gullig som jag var hade jag gjort ett paket till tomten eftersom jag tyckte synd om han som bara delade ut paket men aldrig fick något tillbaka. Så jag hade slått in ett fult litet paket innehållande en polisbil jag hade lekt klart med. Tomten glömde sen paketet så jag blev ganska ledsen. Men sen när pappa kom tillbaka eftersom han hade "varit någonstans" sprang han ifatt tomten och lämnade mitt paket. Tomten blev mycket glad.

Något år senare när jag kollar i pappas skåp ser jag en svart polisbil, precis en sån som jag gav tomten för något år senare. Och där står bilder kvar än idag.

Till min blivande röda hårfärg måste jag köpa färgbevarande schampoo & balsam. Tror jag ska beställa det här kitet från bangerhead.se

Hade en nice kväll igår hos Hannah. Kasper och Andreas kom dit runt 10-11 och gick hem halv 4, så hann inte sova så mycket inatt eftersom pappa kom och hämtade mig när jag i princip låg och sov runt 1. Vi kollade iallafall på Brüno bland annat.

Det blev lite ändrade planer med allt. Gick till Sarah ett tag runt tolv, sen åkte jag med halvtvå-tåget till stan där han handlade åt Joline och Lukas som ligger sjuka hemma som ett gift gammalt par. Sen gick jag vilse ett antal gånger innan jag hittade till Lukas. Var där någon timme och käkade innan jag tog ett tåg runt fyra tillbaka. Jag gått jävligt långt idag och det är svinkallt så nu vill jag bara sova. Det ska jag göra hemma hos Hanni som jag ska till nu, fast först ska vi kolla på Millenium-filmerna som jag hatar att se på för att dom är så hemska.

Hade en väldigt trevlig och mysig kväll med Karin igår, fan att Olle åkte ur idol han skulle ju vinna...
Nu ska jag fixa i ordning mig för nu ska jag och Moa åka och julshoppa. Sen sover jag hos henne.

Jag följer faktiskt rätt många program, några svensson-program och en del amerikanska och en del på webben, men det är är väl dom här jag kan komma på som går just nu:
Robinson
Bonde söker fru
Desperate Housewives
Cougar Town
Rebecca & Fiona
Pensionärsjävlar
Ana Gina show

Min mamma heter Eva Maria Ekman och fyllde nyligen 53. Min pappa heter Roger Kurt Björlund och är 56 år. De gifte sig alltså aldrig men var förlovade under en riktigt lång tid. Som ni antagligen har förstått är mina föräldrar skilda, det hände ungefär när jag fick i tvåan om jag minns rätt. Båda mina föräldrar har en ny kille/tjej. Min mamma bor i ett stort fint hus mitt i skogen, omgiven av vårast stall, ladugård, alla hundgårdar, massa andra uthus och en gärdsgårs. Min pappa bor i centala Ockelbo ungefär en kilometer från skolan, i en beige villa.

Min mamma:
Det är ifrån mamma har jag fått mitt djurintresse. Hon jobbade i 27 på Gästrike Djurklinik, som djursjukvärdare.  Hon har även jobbat på Dalarö med travhästar. Hennes djurintresse fick hon i sin tur av min morfar som var väldigt intresserad av bland annat trav. Våra hundar betyder otroligt mycket för mamma, det är hon som utgör den största skötseln och har även hjälpt mig väldigt mycket med hästarna. Jag älskar min mamma väldigt mycket och det hoppas jag att hon vet.

Min pappa:
Min pappas störtsa intresse är definitivt bilar och andra motorer. Vi har en hel del bildar, bland annat en Buick Riverera. Han gillar att åkta runt i den på cruising och steka. Pappa giller även havet väldigt mycket, vår stuga som pappa sen ska flytta för gått till och där Marie, pappas tjej bor, ligger precis vid havet och det är väldigt fint där. Det är med hans systemkamera jag tar alla bra bilder. Han är en väldigt rolig pappa som alltid gör allt för mig, lika med mamma.

Båda mina föräldrar jobbar väldigt mycket, framförallt pappa som jobbar olika skift, natt/kväll osv. Det betyder att jag ofta sover själv eller är ensam men det har jag ingenting emot.

Nu ska jag använda ett av mina absoluta favoritord: HELG. Fredagarna i skolan är alltid lite bättre. Alla är alltid lite gladare, lite trevligare och lite kramigare. Alla går därifrån efter att vi skrikit ut veckans "heeeeelg" över hela skolan med snabba steg och glada miner. Sen börjar veckan om på måndagen och ingen säger över huvud taget något till varandra, alla är allmänt astrött och varje lektion känns som en bestraffelse. Härliga fredag. Jävla måndag.

Om ett tag kommer Karin hit med tåget. Vi hade tänkt köra hundarna men det kommer vi inte hinna för det blir mörkt så fort och hon ska hem tidigt imorgon. Vi har huset för oss själva så jag undrar vad vi ska fixa för middag...Fixar nog ihop något fint med potatis och sen löser sig resten. Det blir supermys.

Imorgon ska Moa och jag julshoppa. Det är en tradition och vi gör det tillsammans varje år. När vi är klar med det åker vi hem till henne och slår in alla julklappar, lyssnar på julmusik och bakar julgodis. Det blir supermys.

Jag är en riktig djurmänniska som verkligen älskar djur. Jag skulle lika gärna kunna tänka mig att leva ett helt liv med endast djur. Som jag skrev igår så jag jag och min mamma tio Siberian Huskys. Mamma har tävlat jättemycket förut men nu är det jag som gör det. Joline har även tävlat med hundarna men det var något år sedan. Jag brukar även åka skidor men en hund såfort jag får chansen, det är superkul och det enda jag behöver göra är att balansera för styrningen och farten sköter hunden. Min egna hund Karmen är vår allra minsta husky någonsin, men hon är otroligt snabb och duktig. Hon föddes den 21 april för 2½ år sedan. Vi föder upp huskys och har en egen kennel som heter Stareeks, så alla hundar vi har fött upp heter Stareeks och sen deras vanliga namn.

Enda fram till den 26 februari 2008 hade vi japanska spetsar. Vi födde även upp dom och hade några kullar. Som mest hade vi gammelmormor-mormor-mamma-barn samtidigt. Joline och jag hade en egen japansk spets, min heter Milli och Jolines Elvira. Vi älskade dom väldigt högt och hade dem väldigt många år, men det blev svårt att hinna gå ut med dem när vi var hos pappa eftersom Joline gick i skola i Gävle och pappa jobbade, och jag var i skolan hela dagen. Så för deras eget bästa sålde vi dem till en superbra tjej nedåt Göteborg. Dom har det jättebra där och vi får ofta sms som bekräftar detta. Jag saknar Milli väldigt mycket och kommer aldrig sluta ångra att jag sålde henne. Men hon har det bättre nu och jag måste tänka på henne i första hand. Som mest har vi haft kanske 17 hundar samtidigt. Den 28 december 2007 råkade jag ut för en väldigt allvarlig hundolycka. Jag ska berätta mer om den just den 28 december, då under namnet "Dag 28 - En olycka". Den fick min att nästan förlora livet men också fick jag inte göra någonting på två månader, inte springa, inte anstränga mig, men framförallt, inte rida.

Men som jag skrev igår så gillar jag hästar ännu mer än hundar. Jag och Joline har tillsammans haft fyra hästar. En shettis, 2 B-ponnyer och en D-ponny. Min B-ponny Regina hade vi i nio år. Joline tävlade henne väldigt framgångsrikt de första 4, både i hoppning och i fälttävlan. Deras sista tävling var ett DM och så vann dom och blev distriksmästare. Jag tävlade Regina i ungefär 4 år jag med. Hon var hela mitt liv och jag tillbringade nästan all vaken i tid i stallet. Vi tävlade ganska mycket, men Regina blev äldre och när jag var inne på mitt sista tävlingsår som 13-åring var hon 22 år. Det är väldigt gammalt för en häst men Regina var verkligen speciell. När våran tävlingstid var slut hade vi fått ihop runt 25 segrar. Mitt sista tillåtna tävlingsår med B-ponny var över och jag hade hade hunnit bli rejält lång. För att hon inte bara skulle behöva gå hemma utan faktiskt få ridas beslutade min familj att hon skulle säljas. Den 27 februari 2008, en dag efter att vi sålde Milli och Elvira, sålde vi Regina till en familj i Norge.  Det var utan tvekan det jobbigaste, sorgligaste och värsta jag varit med om. I juli samma år var vi och hälsade på henne. Det var sista gången jag såg henne, någonsin. Jag blev aldrig mig själv och kommer aldrig sluta ångra ellet tänka att "om vi inte hade sålt henne så..." Jag älskar Regina allra mest och det har jag gjort så länge jag kan minnas och vet att jag aldrig kommer sluta. Hon symboliserar hela min barndom och med hennes hjälp hade den inte kunnat bli bättre. Men jag saknar henne så och det här är en av väldigt få gånger jag över huvudtaget skriver om henne. I och med min olycka som var precis två månader tidigare var det strängt förbjudet att rida. Det betyder att jag missade Reginas och mina sista rid-månader. En sista gång innan vi sålde henne hann jag rida. En gång. När det kunde varit så många fler. Det är nog en av dom jobbigaste sakerna.  Det är det här jag lever mitt liv utefter.

När jag var 6 år fick jag min första kanin och jag döpte henne till Trollie. Vi tävlade i kaninhoppning och trots att hon var en vanlig bondkanin var hon väldigt duktig. Även vi fick många segrar. Efter henne har jag haft fler kaniner, vi har även haft en egen kull med massor av söta kaninungar. Vi har inga kaniner nu men självklart saknar jag att bära en i famnen.

Haaaj! Jag tog klaras dator, för hon är nere och kollar på Robinsson (?) stavas det så? Aja, vi har inte gjort så mycket, mest legat i sängen med datorn, käkat glasstårta och kört "land & rike" en gammal klassiker! Det är grejor det! Kul att det är - 20 här utanför nu, och vi ska gå till skolan imorgon... kill me. MEN DET ÄR JU FREEEEDAG, awesome! Men för övrigt så är klara och jag (iallafall jag) sjukt depp, för vi kollade igenom gamla bilder för ett tag sedan, typ 100000 år gamla (fast nä, typ ett halvår) och jag säger bara Fyfan hur man såg ut! Och det är ju inte till någon tröst när klara säger att jag ser precis likadan ut som nu ungefär. Hm, tack gumman. Nu ska jag fortsätta nörda vid facebook... vad annars liksom?

PUSS&KRAM !



Klara döda mig inte, jag vet att du tyckte du var snygg där!

Idag hängde Hanni med mig hem efter skolan. Vi hann vara hemma en halvtimme innan vi sprang till tåget. I gävle mötte vi upp Karin och satte oss på George för en mysig fika. Sen hämtade vi upp Anna innan vi gick till Thorens där det var öppet hus. Där mötte vi även Hanna och Linnea. Thoren var en väldigt fräsch men lite skola som jobbar rätt annorlunda, men det var nog ingenting för mig. Det känns skönt att ha varit där och kikat och bekräftat det eftersom jag tidigare varit inne lite på deras manegement-program.

Hannah sover hos mig inatt, mysigt. Hoppas vi orkar upp imorgon bara. Känner mig inte jätte motiverad då matteprov står på schemat...

Försökt att publicera ett inlägg under flera timmar, testar om det här kommer fram.