Slutade vid 4 idag, då skyndade jag mig hem och bytte oss. Sen åkte jag till Valbo med Karin, försökte desperat hitta nyårsklännig men det fanns verkligen INGENTING. Köpte lite andra grejer istället, visar imorgon. Sen vid halv 9 åkte vi tillbaka till mig och sen dess har vi mest chillat. Ska sova nu. Imorgon ringer klockan vid 8, då ska Karin och jag rida några hästar. Tänkte rida Maggie det sista jag gör, eftersom hon representerar mitt år väldigt mycket! Kan inte fatta att det är nyår imorgon, nytt år... Känns rätt bra faktiskt, det kommer självklart en årsresumé sen!

Igår kom ju Hannah hit vid halv 11-tiden. Jag var så sjukt trött då så var kanske inte så mycket till sällskap, men hon var supergullig och tog med godis, wienerbröd och pepsi till mig! Danne kom efter ett tag och gjorde oss sällskap, trevligttrevligt! Vid 12-tiden kände jag att jag lära sova eftersom jag skulle upp 6 imrose igen. Dem drog till Simon och jag tyckte det var starkt av mig att stanna hemma! Sen kom Hannah tillbaka vid 4 inatt och drygade....

Danne & Hannah

Snygghannah som blivit brunett

Jag själv som ett vrak

Efter att ha gått upp klockan 6 yttligare en dag, jobbat intensivt i 9 timmar, ridit 4 hästar på 3 timmar - är jag slutligen hemma efter att ha spenderat 12 timmar i stallet. Finns det ett mått på trötthet? Har dock haft en bra dag, men det har regnat hela tiden så jag + alla 30 hästar var rejält blöta. Jobbar imorgon också, sen är jag ledig i helgen och jobbar sista dagen på måndag. Galet var jag luktar häst, jag praktiskt taget är en häst numera. Är så himla smutsig överallt, men känns värdelöst att duscha (fräscht) eftersom jag ändå ska upp snart och börja om igen.

Hannah kommer vid 10 ikväll, hon tror att jag tänker möta henne vid stationen men det kan hon glömma. Gör det bara om hon har chips och godis med sig (pik).

DAG 28 - FÖR TVÅ ÅR SEDAN

Klockan kan ha varit runt två på eftermiddagen. Jag hade nyss fått jullov och det skulle inte dröja längre förrän det nya året var här och det skulle firas hemma hos mig med mina bästa vänner. I precis den stunden, innan allt hände, hade jag allt. Jag hade vänner, jag hade fullständig familj och släkt, jag hade mina hästar och jag hade mina hundar. Jag gick i sjuan och visste inte bättre än att inte uppskatta det så mycket som jag borde ha gjort. Jag visste inte då, att precis två månader senare, skulle jag stå utan allt det där utom just min familj. 

Jag var lite nervös. Det var första gången jag skulle köra fyra hundar och jag visste hur snabb dem var och hur lite jag vägde jämfört med deras kraft. Jag visste att jag för dom kändes som en fjäder gjorde för mig. Jag visste att det kanske aldrig hade varit så hårt och halt på vägen. Men mamma skulle köra framför med sitt fyrspann så jag hade ingenting att oroa mig för. Mamma släppte först iväg sig själv och kort därefter skulle Jonas släppa iväg mig. Linorna krånglade lite men tillslut kom vi iväg. Vi hann två meter. Det kan ha tagit en halv sekund men det är en sån pass lång halv sekund att jag kan beskriva varje del av den. Hundarna kastar sig iväg. Jag åker efter. Framför oss tornar en stor snöfall som kan ha varit ungefär en meter hög upp sig. Den fanns där varje vinter men den var ingenting man tänkte på. Det gjorde hundarna och sprang på sidan om den men släden hann inte med styrningen. Den åkte då hälften på den stenhårda snövallen och hälften på den stenhårda vägen en meter nedanför. Sen blev det som man säger, alldeles svart. 

En halvtimme senare vaknar jag i Jonas bil. Jag vet inte vem jag är eller vad jag gjort men jag vet att jag har jävligt ont men inte varför. Huvudet värken något otroligt men jag kan inte på något sätt orientera mig om vart jag är eller vad som hänt. Mammas hundspann kommer emot oss och mitt hundspann utan förare kan jag skymta bakom. Jag har så olidigt ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Allting snurrar och det är svårt att urskilja detaljer. Allting går så oerhört fort och så olidligt långsamt. Jag vet inte hur dom gör men tar över mitt spann och mamma öppnar bildörren. Allt jag minns var att hon gång på gång sa "Klara vad du än gör, somna inte". De var tvungen att köra hem spannen och lämna mig där. Jag spydde och spydde men visste inte varför. Sen blev jag så otroligt trött. Kanske tröttare än vad jag någongång varit. Men trots att jag mer än allt ville somna ekade mammas ord i mitt onda huvud, "Klara vad du än gör, somna inte". Efter vad som kändes som en evighet kom dom tillbaka. Mamma kanske grät eller så gjorde hon inte det. Jag grät konstant och hade gjort det enda sen jag vaknade. DEt gick inte att inte göra det. När vi kom hem fick jag lägga mig på soffan och vänta på ambulansen. Jag frös och skakade och det fanns ingen hejd på mitt skakande. Ambulansen kom efter kanske 40 minuter. Jag hade inget minne överhuvudtaget så mamma fick förklara läget. Jag vet bara, att jag hade så galet ont i huvudet. I ambulansen fick jag syrgas och de tog puls och blodtryck medan mamma pumpade dom på information om vad som kan ha hänt med mig. Väl framme på akuten fick jag direkt träffa en läkare. En läkare som jag senare ska komma att hata. Vi fick stanna kvar på sjukhuset den natten. Jag tog åtta alvedon om dagen men ingenting hjälpte för huvudvärken. Det gjorde så jävla ont. Jag minns att jag inte sov någonting över huvudtaget och hela natten låg och höll mig om huvudet för att försöka lindra smärtan. Jag skrek och jag grät men förgäves. Varje timme kom två sjuksköterskor in och lyste med en ficklampa i mina ögon för att se att pupillerna vidgade sig och tog blodtryck. 

Nästa dag skickades jag hem. Jag mådde inte på något sätt bättre men de sa att de inte kunde göra mer än så. Jag hade inte ätit någonting på över ett dygn men om jag gjorde det spydde jag bara upp det tre sekunder senare. Allt gick runt. När klockan var två på natten, första natten hemma klarade jag inge mer. Pappa ringde till sjukhuset och sa att vi skulle komma tillbaka för nu gick det inte. 

När jag kom in såg de äntligen till att röntga mitt huvud. Något de inte hade gjort innan men borde gjort såfort jag kom in. När bilderna sen kom ut på morgonen kom en läkare in till mig på rummet. Han såg med allvarlig min på mig och sa "Klara, du har två sprickor i dina skallben och två pågående blödningar i huvudet". Jag minns att jag frågade "Menar du att jag har hjärnblödning" och läkaren sa att det inte riktigt var en hjärnblödning men något liknande. Det var iallafall väldigt farligt och allvarligt och jag fick inte på något sätt anstränga huvudet. Jag fick ingen näring eftersom jag inte kunde behålla maten så de satte in ett dropp i handen på mig. Det var en av ett tiotal kanyler som senare skulle sättas in. Rädslan över sprutor och nålar upphörde för nu fanns det värre rädslor att tänka på. Rädslan över att dö. Rädslan över att aldrig bli normal igen. Rädslan över att aldrig mer få rida. Rädslan över att Regina var kvar hemma utan sin skötare. Rädslan över att förlora allt. 

De följande dagarna var hemska. Jag fick inte äta eller dricka någonting på fyra dagar. Mina ben bar mig inte så jag kunde inte gå själv. Jag hade fortfarande lika ont i huvudet och ingenting var bra. De kom fortfarande in varje timme dygnet runt för att lysa med en ficklampa i ögonen och ta blodtryck. Var fjärde timme kom de och bytte dropp. Jag fick inte göra någonting. Jag fick inte titta på tv, inte sitta vid datorn, inte läsa och inte på något sätt anstränga mig. Så jag gjorde ingenting. Jag bara låg. 

När det berömda nyåret kom var första dagen jag fick äta. Pappa köpte på sig allt man kan tänka sig: pommes, kilovis med godis, chips, drickor, munkar och allt annat fett en olycklig 13åring vill ha. Så på tolvslaget satt pappa och jag där, tittade ut genom fönstet, såg och hörde på raketer som friska och lyckliga människor var ute och smällde. 

Någon dag senare mådde jag bättre. Att säga att jag mådde bra var en stor överdrift men bättre det mådde jag. Jag fick nu kolla på tv en timme om dagen och fick stundtals sitta vid barnavdelningens dator. Nästan varje dag sa läkarna att nästa dag kankse jag skulle få komma hem. Det var allt jag ville. Jag saknar Regina något så otroligt och ville sova i min egna säng. Men varje dag kom en ny besvikelse, "du får vänta tills imorgon, då kanske du får åka hem". De röntgade huvudet igen och insåg att blödningen vuxit. Läkarna ringde då till Uppsalas Akademiska sjukhus och de pratade om operation. De pratade om att operera mitt huvud. Jag var så inåthelvetes jävla rädd.

Den tredje januari, fem dagar efter olyckan var jag inne på toaletten. Jag kände mig mycket sämre den dagen men gick ändå in dit. Utan någon som helst varning föll jag totalt handlös ner mot golvet. Jag svimmade alltså igen och blev så otroligt ledsen att jag mådde sämre efter några dagars positivt tänkande. 

Efter elva dagar och tio nätter i mitt sjukhusrum fick jag äntligen lämna sjukhuset på permission. Några dagar därefter var vi tillbaka och röntgade och såg att blödningen krympt lite. Jag blev utskriven och fri.

Under dessa elva dagar var Anna där nästan varje, någonting jag uppskattar otroligt mycket. Kristin och Linnea kom även den sista dagen och hälsade på. Joline, mormor, farmor och morfar var där. Mamma och pappa var där nästan varje dag. Men oftast sov jag själv. Det var så jag ville ha det. På dagarna ville jag prata med folk. Men på nätterna ville jag vara ensam. Men de är inte bara de som var där jag minns, utan jag minns ännu mer de som inte var där. Jag minns dem som överhuvudtaget inte hörde av sig en enda gång. Jag minns också, att just därför, började något som senare skulle leda till något stort, och som nästan tog ett år att lösa, men en hel livstid att glömma.

På två månader fick jag inte idrotta överhuvudtaget. Jag fick inte rida, inte springa. Jag förlorade en stor del av närminnet under den här tiden och fick därför proven på cdskivor för att jag hade svårt att plugga, koncentrera mig och minnas. Jag fick inte på något vis utsätta huvudet för något. Det var väldigt lätt för blödningarna att komma tillbaka. Och den 26 december hade det gått åtta veckor sedan olyckan hände. Två månader. Det var nu jag fick börja leva igen. Det var nu minnet kom tillbaka, det var nu jag fick rida igen. Och det var också dagen efter det här, den 27 februari, som jag tvingades sälja min häst. Min älskade och otroligt saknade Regina. Jag hann rida en gång. Det var kankse det, som kändes allra mest. Allt det andra klarade jag av, men just det är oklarbart.

Så för dom som inte riktigt orkar läst allt eller inte förstod, det som hände var att när jag körde hundarna och åkte upp på en snövall, släden tippade och jag åkte med en omätbar fart i backen med huvudet före. Backen bestod av is. Jag har sen fått berättat att jag rullande runt och runt över till andra vägen och blev omöjlig att nå. Jag var alltså medvetslös. Detta resulterade till att jag fick två blödingar och hjärnfrakturer i hjärnan som blev livshotande. 

Jag minns allt det där. Vissa saker mer och vissa mindre. Men allra mest minns jag när läkaren sa 
"Det blir ingen nästa gång Klara, nästa gång dör du"

Efter en hård arbetsdag som slutade vid 16, gick jag hem en snabbis. Sen åkte jag till Valbo där jag mötte upp Hanna, vi käkade första på IKEA sen släpade jag med henne på några affärer. Hittade en hel del grejer, dock ingen nyårsklänning... Tog bussen tillbaka till Ockelbo sen, kom hem efter 9 någon gång. Sen dess har jag bekantat mig med min nya kamera (som jag älskar). Äntligen kan jag leverera på riktigt till er!

Senapsgult linne, epillator, bh, trosor, shorts, linne, huva till maggie, hårfärg, foundation & concealer

Tänkte prova på Make Up Stores "Cover all mix" eftersom alla säger att den är så bra

Älskar de här shortsen! Köpte den på Cubus, skärpet var med.

Hitatde den här bilden på gamla kameran, nostalgi! Sitter just där och köar till Lars Winnerbäcks konsert sommaren 2010. Sammanlagt köade Hannah och jag 11 timmar men det var det värt det så sjukt mycket, vi hamnade allra längst fram!

Tänkte färga håret innan nyår förresten, letar ju ständigt efter den Allra Rödaste Färgen och ibland lyckas jag faktiskt (innan nästa tvättning). Älskar att vara ginger, ser på datumet att jag varit det i lite mer än ett år nu, värt att nämnas!

Hade en underdag eftermiddag som tillbringades med Karin i stallet. Vi red ut på Mayas 4 hästar, så två åt gången. Skittade bara, dels för att de inte riktigt är i form och dels för att det var så galet halt och mörkt ute. Men det var supermysigt iallafall! Var väl där i 3-4 timmar, sen gick vi hem till mig och käkade Tacos innan hon promenerade iväg till tåget. Har tagit det lugnt sen dess och badat, kikat på Grey´s, internetshoppat och bloggat.

Nu ska jag snart sova, ska upp imorgon och börja på arbetsveckan! Jobbar alltså på ridskolan, dvs tar hand om alla hästarna (in-,utsläpp, mocking, fodring osv). Jobbar från 7-16 så det blir en lång dag! Jobbar tisdag-fredag den här veckan och sen på måndag nästa vecka.

Gal1 snyggt!

Har redan en i rosa/svart hemma men den är lite liten så beställde en större!

När mami och jag köpte en julklapp till Amanda köpte vi ett sån där---^ dvs en "borstset med en bortpåse", gillade det då himla mycket så köpte ett till mig själv också! Kan inte vänta tills jag får börja använda det!!! Dock har jag ju ingen häst men, äsch!

Är hemkommen nu efter en riktigt bra (men stressig dag). Hann bara vara på rean i 1½ timme, men hann köpa en kamera iallafall! Och den ska jag försöka vara försiktig med, har nämligen lite otur när det gäller kameror. Jag har förstört pappas systemkamera kanske nyligen, vet inte riktigt vad jag gjort men det fungerar iallafall inte. Har även tappat bort mammas kameraladdare + repat hela skärmen på den kameran så den går alltså inte att använda. Min egen kamera är alltså den som tar dem här riktigt kassa bilderna utan blixt som jag lägger upp ibland. Anledningen för att det inte är någon blixt är för att man blir så galet ful i den med blixt, tragiskt men sant. Den lägger på 30 kg och gör en 30 gånger vitare, så att man alltså blir är det blåa hållet. Inte så snyggt alltså! Något som också är dåligt med den är att den brivs av AA-batterier och alltså inte något som är uppladdingsbart, och efter ca 10 bilder så tar dem batterierna slut. Nu slipper jag iallafall den hemska kameran och välkomnar min nya: En revolutionerande Canon IXUX 220 HS! Tyvärr fick jag ta en i silver så både den röda och svarta färgen var slut, men gillar den riktigt mycket ändå. Så nu kan jag äntligen leverera med lite vettiga bilder!

Hade en mysig julafton igår, den här riktiga julkänslan försvann för något år sen men det är fortfarande trevligt! Vaknade lite småsjuk (jättekonsigt då jag ALDRIG är sjuk) men det blev lite bättre efter en alvedon. Började hos farmor med pappas släkt, där käkade vi julbord och hade lite julklappsutdelning. Sen virade jag hos mamma med släkten, även där käkade vi julbord och hade julklappsutdelning. Fick jättefina julklappar men mest pengar, tänkte bland annat köpa en kamera på mellandagsrean. Somnade tidigt och sov hela 11 timmar inatt - otroligt! Hade iallafall en bra jul, var dock lite trist att inte Anna och Emma var med eftersom de firade med mammans släkt.

Glad man ser ut...

Min älskade mormor & jag

Jullov och mängder av planer - kan det bli bättre? Inviger med att åka ner och rida, sen ikväll ska jag hjälpa till på julklappshoppningen på ridskolan och sen kommer Karin. Vi ska ägna hela dagen imorgon åt hundarna och snön, det ska bli så himla mysigt!

Kan inte fatta att jag redan är färdig men halva ettan, det har gått så otroligt fort! Har inte hunnit bli särskilt skoltrött än, skulle lätt orka några veckor till innan lovet men det är ju helt underbart att det kommer nu. Är dock inte så jultaggad alls, har noll känsla, vet inte ens vart jag ska fira jul och det är liksom 3 dagar kvar.

Har förresten fixat jobb till jullovet, jag ska jobba på ridskolan i stallet i 5 dagar. Dvs jag kommer tillsammans med en annan sköta om stallet och hästarna (mockning, fodring, in- utsläpp osv). Känns riktigt bra att få ut något av praktiken och alla de timmar i veckan jag spenderar på ridksolan!

Rudolf med röda mulen

Bild från förra helgen hos moi

Bild från idag på ridgänget, vi körde en tomtekadrilj och hade tomteluvor på oss samtidigt som vi lyssnade på julmusik. Stämning!

Hemma efter en mysig måndag. Var i Lervik idag som varje måndag, vi hade lite betygssnack och sen red vi tomtekadrilj. Efter skolan gick jag och Viktora på stan en sväng, käkade donken och kollade på skor. Kom hem vid 5 och en halvtimme efter det mötte jag upp Olle, Hanna och Linda för att gå på konfaavslutning. Där stöpte vi ljus och käkade en MASSA julgodis. Har nyss pratat i telen med Hannah i ungefär en timme, sen ringde jag Maya och fick höra att jag inte behöver komma ner till stallet förrän vid 12 imorgon (lycka att få den sovmorgonen). Har en massa inlämningar den här veckan så nu när jag har lite tid är det bara att sätta igång!

Jag, Catrine & Vickan

Jag & Felzi

Nu är julshowen över och jag måste säga att den blev en stor succé! Allt gick bra, jag var så sjukt nervös i början för jag skulle vara med i nästan alla nummer och kände mig väldigt oförbredd!

Är så otroligt nöjd med Maggie, vi kom tvåa i höjdjoppningen och slutade på 1,20 cm tror jag det var. Åh allt var så fint och juligt, helt underbart! Min mormor var bland annat där och det är första gången någonsin hon ser mig rida, då hon är livrädd för hästar. Så det var jätteroligt att hon kom. Anna & Karin åkte hela vägen från Gävle för att kolla och Moa & Sarah var även där!

Födelsedagsfirande hos mig i slutet av maj

Sikta mot stjärnorna, roligast på hela Perslunda!

Dagen innan skolavslutningen var det grillning hos mig

Skolavslutning

Avslutningsfesten

Väntar på utspringet när Joline tog studenten

Partybussen

Älskade bostaden på peace

Peace

Underbart midsommarmys med Anna och min lilla shettis

MMormor & jag (lägg märke till min "tatuering" på vänsta benet som klistrades dit på peace och skulle gå bort efter 3 dagar, TRE VECKOR SENARE var den borta, det var väldigt pinsamt att gå runt med en 10 cm stor "Comviq äger"tatuering så länge.

Badabada

Den bästa dagen på hela sommaren

Lingbolyran!

Festfixade

Festade

Och festade

Poolparty

Having a good time

Åkte på kryssning med Sarah och hennes familj

Käkade ute

Dansade

Sena kvällar

Hade en riktigt rolig kväll hos Catrine igår, kom dit runt åtta då vi körde det typiska "jag har aldrig", sen blev det dans och annat roligt. Stannade till halv 12 för sen kom jag på att det faktiskt gick en nattbuss hem till Ockelbo, så då tog jag den. Kom hem vid 1 ungefär. Hade i allafall en jättebra kväll med en massa goa brudar! GRATTIS CATRINE, hoppas du gillade din present!!!

Är sjukt taggad inför ikväll, Catrine fyller år imorgon så det är en hel hop med brudar som ska fira henne ikväll!

Ögonbrynspennagrej, nagelfil, vit nagelpenna, nagellacksremover

Man har ner nageln i nackellacksremoverburken så går lacket bort på dirren, sjukt bra!

Är med Sarah just nu, vi har nyss varit på Chic och handlat lite. Om en timme ska jag ner till ridksolan för genrep till julshowen imorgon, spännande!

Det kom iallafall lite snö igår, hos mamma är det mycket mer!

Har haft en riktigt bra dag idag, Karin sov ju här igår så vi släpade oss upp vid halv 7. Matteprovet gick bra och redovisningen jättebra, min grupp vann och på onsdag ska vi köra vår redovisning för hela klassen. Jossan och Vickan bjöd förresten på fika efter redovisningen, gott! Efter skolan åkte jag hem till mami där Joline och Lukas även var, vi käkade god mat och kollade på gamla bilder. Nu är jag hos pappa och Moa är påväg!

En timme kvar sen slutar vi och då är det helg!! Har nyss haft en gruppredovisning som vi hållt på med i två veckor, en slags tävling där vi stått och redovisat för en jury. Det gick bra och jag hoppas verkligen min grupp vinner!

Har en typisk tjejkväll med Karin, jag har fixat hennes naglar och provat en massa olika lock-, platt- och vågtänger för att se vilken som ska användas på nyår. Det tog typ 1 timme, och nu gör Karin likadant på mig.

Hemma efter en lång praktikdag på ridskolan, allt har gått bra och flytit på. Hoppade bland annat på Phu och det gick väldigt bra, känns riktigt roligt att det är jag som "hoppat in han" och att han nu några månader nästan är redo för att börja tävlas. En helt underbar häst! Höll även två lektioner idag, en för 10 skolbarn (som går i 1:an-5:an) och efter den vikarierade jag för Maya på en vanlig lektion. Det gick bra iallafall, blev dock en väldigt sen lunch vid 18:30... Hade sista hopplektionen på Maggie för terminen, vi tränade endast på en 4kombination då vi har höjdhoppning på julshowen på söndag som kommer vara en 4kombination. Nervöst men roligt! Maggie var väldigt duktig iallafall och jättepigg. Käkade middag när jag kom hem, sen tog jag ett skönt bad och nu ska jag sova.

Imorgon är det onsdag, dvs att de buss/tågtiderna är tvungen att anpassas och det suger eftersom jag numera när jag är hos pappa lär gå upp en halvtimme tidigare än vanligt. Har en bra dag på schemat i allafall, efter skolan ska jag träffa Cici vilket jag inte gjort på evigheter! Vi ska ta en fika och catcha upp. Sen sover jag hos Hanna på Eskön, mys.

Ikväll är det den sista hoppträningen på Maggie för iår... Men det är bara att börja tagga tills nästa termin börjar. Tänker på hur det gick när vi hade får första hoppträning tillsammans i augusti, hon var helt ur form och vi kunde inte hoppa mer än några få låga hinder. Hon saknade i princip bjudning och allt kändes lite halvdant, även om jag tyckte väldigt mycket om henne redan då. Efter varje vecka som gick så gick träningarna bättre och bättre och vi hoppade mer och högre för varje gång. I oktober startade vi får första hopptävling tillsammas och gick runt felfritt efter en riktigt bra runda. Sen dess har det bara gått bättre och bättre och nu är vi ofta uppe på höjder som 1m-110cm på träningarna, vilket är en enorm höjning med tanke på att vi började på kanske 50 cm. Är i allafall otroligt nöjd med Maggie och vad vi tillsammans åstadkommit och lärt varandra. Hon är den första hästen jag hoppar på efter 3 år och jag känner mig inte längre skyldig. En av de bästa besluten jag någonsin tagit var att börja hoppa igen, det kändes jobbigt till en börjar för trots allt så var det fel hästrygg jag satt på. Men med tiden så har den känslan nästintill försvunnit. Jag har skapat en regel för mig själv om att jag inte får fästa mig vid någon häst som inte är min. Men när jag ändå kan erkänna för mig själv kan jag lika gärna gör det för er också - jag har brytit mot den regeln för jag är fäst. Fäst i henne.

Jag kan inte klona mig själv hur mycket jag än vill, jag kan bara vara på ett ställe samtidigt och jag vill inte att folk ska begära mer än så av mig. Jag har lyckan att ha väldigt många vänner, väldigt bra vänner dessutom som jag mer än gärna skulle umgås med varje dag. Men den tiden har jag verkligen inte och det vill jag att alla ska förstå. Det är aldrig personligt, skulle det vara det skulle jag berätta det för den personen i fråga. Tyvärr så är det så att många av mina kompisar inte funkar tillsammans och det här är ett stort problem - allra mest för mig. Jag behöver därför alltid ha det uppdelat när det gäller att umgås och det är otroligt påfrestande. Jag vill att alla ska fungera med alla men det är ingenting jag kan begära och det gör jag inte heller. Men därför gör jag alltid någon besviken och det är det värsta jag vet. Det är svårt att vara alla till lags även om jag working my ass off för att kunna vara det.

Jag kommer som tidigast hem halv 5 varje dag, då har jag oftast minst en häst att rida och ett möte att gå på. Det betyder att jag kommer hem vid 8-9 varje dag och det är alltså efter det jag borde plugga. Men alla vet hur det är med det, är man trött så gör man precis allting annat än att plugga. Därför brukar jag ägna de två timmarna jag spenderar på bussen varje dag till att plugga.

Jag intalar mig själv att jag inte känner bloggpress men det är klart jag gör det, även om det inte är mätbart mot för hur det var förut. Skriver jag bara två inlägg om dagen känns det som alldeles för lite, men sen är jag så att jag inte bara vill skriva vad som helst eller lägga ut en massa mobilbilder - jag vill ha kvalité på grejerna och framförallt på det som ska läsas. För i princip vem som helst kan ta bilder men att skriva är svårare och kräver mer tid. Men bloggen är så mycket mer än så, det här är min dagbok som jag inte kan sova utan att ha skrivit i.

Jag har valt min inriktning i livet, hästarna är det jag är beredd att ge upp i princip vad som helst för och ingenting i världen kan jämföras med känslan av att vara ett med hästen och känna att hästens rytm är din. Därör lever jag mitt liv utefter det och tar varje chans jag får till att rida eller vara i stallet, och på så sätt komma framåt. Det är någonting som alla måste förstå, det är mer än bara ett intresse eller en hobby - det är ett livsval.

I hundgårdarna där hemma står min lilla Karmis och väntar på mig varje dag, lyckan i hennes ögon när jag kommer hem är obeskrivlig. Jag är otroligt intresserad utav hundar, men det kan inte jämföras med hästintresset. Det är någonting som min mamma har ganska svårt med, då hennes största intresse är hundarna och det är (delivs) därför vi numera har 10 hundar och inga hästar. Jag önskar att jag kunde lägga mer tid på min hund än vad jag gör, för hon är otroligt viktig för mig och dessutom den enda i hela världen som jag faktiskt kan kalla min.

Jag träffar min familj ganska lite, alldeles för lite för att det ska kunna kallas normalt. Men det är helt och hållet mitt fel och tyvärr kan jag inte ändra på det. Har trots det en otroligt bra kontakt med båda mina föräldrar, och oftast är de fullt förstående till varför jag är hemma så sällan. Varannan gång jag är hos pappa, dvs var fjärde vecka, jobbar han en så kallad eftermiddagsvecka och då träffas vi inte förrän på lördagen. Det betyder att jag sover ensam de flesta nätter den veckan men det har jag inga problem med för det har jag gjort sen jag var 11. Varannan gång jag är hos pappa däremot är han ledig hela veckan och då får vi mycket tid tillsammas. Mamma  jobbar mer "normalt" och vi ses oftast på kvällarna, vi dricker alltid te tillsammans varje kväll och trots att det är under en väldigt kort tid av dagen är det ofta den tiden jag värderar allra högst.

På helger är det egentligen då jag har chans att ta det lugnt, men det har jag sällan planer på. Där försöker jag att rida tidigt på dagen så att jag kan vara med kompsiar senare och oftast festar vi åtminstone en dag under helgen, det är alltid skönt att dansa av sig allting och bara ha kul med några av mina bästa kompisar. Jag sover nästan alltid hos min mormor eller farmor efter en festkväll, eftersom de bor nära stan och det är så enkelt att bara kunna gå hem dit. Då får jag på så sätt även tid att träffa dem. Jag försöker även att jobba då och då på helgerna men det är så himla svårt att ta sig till Tönnebro bara.

Så det är alltid någonting, varje dag, varje timme. Jag går upp klockan 6 på morgonen och lägger mig oftast efter 12. Då har jag ägnat 10-11 timmar åt skolan och pendling och övrig tid till hästarna, hundarna, kompisar eller pluggning. And it goes on and on and on. Men jag kan inte låta bli att oftast älska det. Jag är otroligt glad över att ha ett sånt pass stort intresse att jag lever mitt liv utefter det och för att jag trots allt har ganska förstående kompisar och familj som förstår vad viktigt det är för mig att få göra det jag älskar allra mest. Jag vet att jag tar åt mig alldeles för mycket arbete men jag är en sån som inte kan säga nej heller. Min egen hälsa sätter tar jag ofta i sista hand och jag brukar inte märka av något heller - förutom att jag ibland bara blir väldigt trött. Men jag märker nu att en termin av konstant görande sätter sina spår och det här jullovet som kommer om 9 dagar är otroligt välbehövligt.

Det jag ville säga med det här var alltså inte "läs om mitt händelserika liv" utan mer: jag vet att jag är lyckligt lottad, tack för allt och alla jag har, hur mycket jag än vill vara överallt och med alla så kan jag inte, jag måste börja tänka på mig själv för att inte riskera att hamna i sånt här deppmode som jag är i just nu. Jag är ganska säker på att det är ett resultat av många månaders utslitande, jobbiga besked, förnyelser och förändringar och för mycket åtaganden. Jag säger inte att jag kommer sluta eller förändra någonting för det vill jag inte. Jag vill bara att alla ska förstå och inte begära för mycket av mig. För jag kan somsagt inte klona mig själv hur mycket jag än vill.

Men det här menar jag absolut inte att folk ska sluta fråga mig om jag vill rida eller umgås, utan bara att om jag säger nej så vet alla varför. Kommer dock inte säga nej för oftast tror jag på religonen/tron Omänsklig.

Nu är jag hemma och ska snart ner till ridskolan, det är julshowsmöte och jag ska troligtvis rida på Lillan också. Ikväll ska mamma och jag julmysa, jag ska baka lussebullar och vi ska julpynta med tomtar och sånt.

Hade det sjukt roligt här igår, det är så himla skönt att ha fest hemma och slippa ha sovplats hos andra osv, dock är det jobbigt efteråt när man måste städa! I allafall, Hanna kom till mig vid halv 6, då gich vi och köpte pizzaingredienser sen gjorde vi pizza. Sen fixade vi oss och vid 9 kom resten av tjejgänget. Efter ett tag kom även killarna och då var det igång. Hade en grymt rolig kväll med en massa dans och annat gött. När alla hade dragit stannade Mathilda kvar i två timmar till, vi lagade nattkäk och satt och hade djupa diskussioner, riktigt härlig tjej! Hon gick hem vid halv 5, då gick jag upp och kollade på julkalendern och somnade sen vid 5. Tack till alla som kom och för att den enda som hade sönder någonting var jag (två gånger...)

Sällan pussmunnen åker fram, reflexposen!

Hemma igen efter ett dygn på hästgården i Lingbo. Allt här gått väldigt bra men det var varit jobbigt och mycket att göra, avslutade ialla fall med en ridtur på snö för första gången i år. Kom hem för en timme sen, har tagit ett bad sen dess och nu ska jag byta om och gå och möta Hanna på station.

Ett par bilder på mig och Linnaja från i fredags, här ifrån förfesten hos Karin.

Nu har jag nattat alla 8 hästarna och släckt i stallet. Tänkte sova på dirren, delvis för att jag sov 5 timmar inatt och delvis för att jag är supertrött. Ska dessutom upp halv 7 imorgon och ta ut hästarna, sen fortsätter dagen med fodring, mockning, vattning, ridning och insläpp.

Det finns en jättesöt lite shettis här, tror den är 86 cm hög. Lillen!

Glömde skriva att jag och Karin gick på stan en sväng idag, köpte vantar och Chailatte. Mys!

Hundkörningen gick väldigt bra idag iallafall, hundarna tyckte det var superkul att springa på snön. Sen åkte jag till ridskolan och skrev gröntkort-provet, det var ganska enkelt så det gick bra. När det var klart hade vi några timmars möte om julshowen, den kommer verkligen bli grym! Så söndagen den 18 december klockan 17:00 tycker jag alla ska pallra sig ner till ORF och kika på vad vi jobbat väldigt mycket med, som en lite julavslutning.

Imorgon måste jag i alla fall sluta vid 2, för då ska jag ta ett tåg till Lingbo och vara där ett dygn. Ska sköta om 8 hästar och fixa insläpp, mockning, mat, utsläpp och ridning. Men det ska bli väldigt roligt i alla fall! Så kommer vara där fram tills fredag eftermiddag (är alltså ledig på fredag från skolan). Jättekul att få ett häst-jobb!

Hittade bild på de vita ridbyxorna jag köpte också. Så nu är jag tävlingsredo och taggad! Vill att nästa säsong ska sätta igång nu-nu-nu.

Köpte nya ridstövlar, vita ridbyxor, ridvantar och en fleecetröja förra veckan som jag inte hunnit visa. Här i alla fall stövlarna, väldigt snygga! Gillar verkligen bling-blinget på sidan!

Slaggade hos Hannah en natt

Åkte till Globen (Catrine sov mest hem&dit)

Fixade afromössa

Fikade med mamma på hennes födelsedag

Hängde på Willys och drack Chai Latte<3

Red på Jess

Kollade på när Hanna sminkade sig

Red på Lillan

Var på hockey

Två favoriter- McFlurry & Chailatte (från idag)

Här kommer några bilder på Lillan, ofta en ganska dryg men snäll häst som ägs utan Maya (ridläraren/ridskolechefen). Jag blev för någon vecka sen medryttare på henne och försöker rida henne ungefär 2 dagar i veckan. Det går oftast bra men hon är väääldigt stor (syns inte på första bilden) och blir ofta rädd för saker, så det är ganska svårt ibland. Men annars en väldigt trevlig häst!

Haha glad liten köttbulle jag var där, man känner sig så himla osmidig med underställ, fleecetröja och vinterjacka!

Finally home efter en riktigt bra dag som mestadels tillbringats i stallet eller på hästryggen. Vaknade hos mormor vid 11 imorse, tog tåget hem vid 12 och hann bara hem och byta om innan jag skulle ner till ridskolan. Har nämligen blivit tillfrågad att rida och ta hand om 8 hästar i Lingbo på torsdag och fredag (lite som ett jobb) så därför mötte jag dem på ridskolan för att först rida lite på en av deras hästar, sen för att åka hem till deras stall i Lingbo och gå igenom vad jag ska göra. Red även ut på en fin skimmel när jag kom dit samtidigt som det snöade, jättemysigt!

Tog sen tåget tillbaka till Ockelbo och när jag kom hem lagade jag mat, brukar oftast bli hamburgare när jag är hungrig och det ska gå fort. Sen kom Sarah och Sarahs lillasyster Wilma hit och vi cyklade till ridskolan. Jag red på Lillan och det gick jättebra, eftersom jag för en gångs skull har med mig någon när jag rider så såg jag till att Sarah tog lite bilder, så hon ska bara skicka dem så lägger jag in här sen. När jag var färdig med Lillan tog vi ut Bönan så Wilma fick borsta lite (hon ska börja rida på tisdag). Hann gosa med Maggie ett tag också, sen cyklade vi hem och nu är jag hemma och börjar bli lite trött, har ändå ridit tre hästar idag. Dock står ett väldigt svårt prov på schemat + en massa julkalender-avsnitt att ta igen, så det är väl lika bra att börja.

Kan inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle vara utan er, jag måste vara väldigt lyckligt lottad som fått de allra bästa!

Min blogg har varit rätt lam den senaste veckan men det är för att jag mest myst runt sådär ---^ och tagit det lugnt :) NOT. Har inte sovit hemma på 3 nätter nu och sovit med kompisar 6 dagar i rad, har alltså varit omgien av folk hela tiden. Kom nyss hem från stallet, åkte direkt till Jess och red på han när jag kom hem, sen var det 2-3timmars grönt kort-kurs som gällde och ÄÄÄÄNTLIGEN så kan jag göra provet nästa gång. Nu är jag hemma och ska käka mat med papi, och ikväll ska jag till stan. Igen.

Sitter och skriver om miljöförstörningar nu (vi fokuserar väldigt mycket på miljön på naturbrukslektionerna, det är jätteintressant). Slutar om en halvtimme men tänkte stanna kvar en timme och jobba matte. Ska hem till mamma och julpyssla samt julpynta, sen tar jag 19:30-tåget tillbaka till stan och sover hos Karin (hon har lovat att det finns chips hemma hos henne).

Felizi och jag