KALLA BLICKAR KALLA KÅRAR JAG VAR BARA FJORTON VÅRAR TA MIN HAND OCH VISA MIG VÄGEN JAG ÄR DIN I ALLA LÄGEN
Lyssnar på sommarlåtar, tänker tillbaka på sommaren som var och kan inte vänta tills nästa. Allt är så enkelt, så spontant, så ytligt men ändå inte, så roligt, så varmt. Förra sommaren var verkligen jättebra! Inget slår dock hästsomrarna med alla tävlingar, nattritter, häng nere i hagen, bad och underbara galopper kilometer efter kilometer.
Förra sommaren tog jag körkort, körde moppe VARJE dag i flera mil (mellan mamma & pappa, till jobbet, till kompisar, till station eller bara ut i skogen). Körde över 150 mil på 2 månader.
Förra sommaren hade jag mitt första sommarjobb. Jag, Sarah och Astrid plockade jordgubbar 2-3 timmar varje dag i 2 veckor (med undantag för helger). Vi började redan 8 på morgonen så hade sen hela dagen framför oss och slapp sova bort den. Vi kallade jobbet för JJ (jordgubbsjobb) och hatälskade det.
Förra sommaren träffade jag mängder av nytt och härligt folk. Ytliga bekanta, sånna man idag hejar på om ens det, men som man då gick fram till direkt, kände efter 5 sekunder. Träffade även en en del folk som är kvar nu, som jag lärde känna bättre, som jag blev annat än ytlig med. Sånt är fint.
Förra sommaren sov jag ensam 8 nätter och umgicks med folk precis hela dagarna. Jag är ett sällskapsfreak som alltid vill umgås med folk, men uppskattar ensamheten något otroligt också. Ibland vill jag bara umgås med mig själv och det är skönt att det är så också.
Förra sommaren började jag rida på Amandas häst Jess. Jag saknade ridningen nå otroligt och hade inte ridit på nästan ett halvår. Hade sån tur att de hade en häst som passade mig. Han är en jättefin D-ponny som alltid är glad, han är snabb och pigg. Det var i augusti och sen dess har jag ridit varje vecka mellan 1-3 gånger. Något jag är väldigt tacksam för!
Förra sommaren gick jag aldrig utan solbrillor, levde i piloterna och i början de skitfula röda, vad tänkte jag med? Körde på klänning och kortkort varje dag för det är så jag gör.
Förra sommaren var enkel, oförutsägbar och underbar. Den slutade tvärt med att min morfar dog den 11 augusti, fram tills dess var den så bra som bara en sommar kan vara. Sen blev den bara grå, trist, höstig. Den var alltså slut och allvaret började.
Nu är jag mitt upp i allvaret. Om 3½ månad går jag ut högstadiet. Det stadie som anses vara värst i livet, jag har klarat mig genom de mesta av vad dem promlemen brukar heta ganksa smärtfritt. Med betoning på de flesta, en del är jag kvar i och en del är lösta. Om 3½ månad jag är fri för 10 veckor och då börjar en ny sommar. Då pratar man inte länge som sommaren innan, den som varit. Då pratar man om nuet, blir ytligt bekant med ännu fler och bara lever. Sen börjar jag gymnasiet, och det är väl kanske så det valfria livet börjar på riktigt. Jag vill bli stor, större, och kankse ännu en nivå till.
Slutade 8-an, gick ut med 240 poäng och nu började allt
Någon partykväll, tror vi var påväg till Hanna. Saknar blondiehåret och rött läppstift till det.
Jag och Anna firade en underbar midsommar tillsammans, något vi har som tradition och bestämt oss för att fortsätta göra tills tiden döden skiljer oss åt
Jag, Emma och Anna påväg till Furuviks brygga, sista släktmiddagen där alla var med
Jag och Karin satt vid Gävle Strand, målade naglarna och myste
Bland annat Hanna och Linnea kom till mig på Ockelbo marknad, vi köpte hola-hola band och gick runt med dem resten av dagen. Det var sjukt varmt och härligt och kvällarna lika så.
Jag och Joline var i Stockholm med papi, gjorde Grönan, Naturhistoriska, stan, Tacobar osv
Jag och Hannah fick motorstopp mitt i världens kurva
Jag och Hannah stog allra längst fram på Lars Winnerbäckkonserten, köade i 11 timmar
Jag och Anna hälsade på vår älskade morfar/farfar så ofta vi kunde, bakom den där bilden döljer sig tanken "jag vet att han darrar, att han höll på att ramla när jag tog tag i han, att han inte kammat bak håret som han alltid tidigare gjort, att det här är en bild som kommer betyda mycket i framtiden för att där är hans tid nästan slut och det visste jag, så jag sa: le. Också gjorde vi det. För bakom ett leende kan ingen gissa vad som döljer sig.
Förra sommaren tog jag körkort, körde moppe VARJE dag i flera mil (mellan mamma & pappa, till jobbet, till kompisar, till station eller bara ut i skogen). Körde över 150 mil på 2 månader.
Förra sommaren hade jag mitt första sommarjobb. Jag, Sarah och Astrid plockade jordgubbar 2-3 timmar varje dag i 2 veckor (med undantag för helger). Vi började redan 8 på morgonen så hade sen hela dagen framför oss och slapp sova bort den. Vi kallade jobbet för JJ (jordgubbsjobb) och hatälskade det.
Förra sommaren träffade jag mängder av nytt och härligt folk. Ytliga bekanta, sånna man idag hejar på om ens det, men som man då gick fram till direkt, kände efter 5 sekunder. Träffade även en en del folk som är kvar nu, som jag lärde känna bättre, som jag blev annat än ytlig med. Sånt är fint.
Förra sommaren sov jag ensam 8 nätter och umgicks med folk precis hela dagarna. Jag är ett sällskapsfreak som alltid vill umgås med folk, men uppskattar ensamheten något otroligt också. Ibland vill jag bara umgås med mig själv och det är skönt att det är så också.
Förra sommaren började jag rida på Amandas häst Jess. Jag saknade ridningen nå otroligt och hade inte ridit på nästan ett halvår. Hade sån tur att de hade en häst som passade mig. Han är en jättefin D-ponny som alltid är glad, han är snabb och pigg. Det var i augusti och sen dess har jag ridit varje vecka mellan 1-3 gånger. Något jag är väldigt tacksam för!
Förra sommaren gick jag aldrig utan solbrillor, levde i piloterna och i början de skitfula röda, vad tänkte jag med? Körde på klänning och kortkort varje dag för det är så jag gör.
Förra sommaren var enkel, oförutsägbar och underbar. Den slutade tvärt med att min morfar dog den 11 augusti, fram tills dess var den så bra som bara en sommar kan vara. Sen blev den bara grå, trist, höstig. Den var alltså slut och allvaret började.
Nu är jag mitt upp i allvaret. Om 3½ månad går jag ut högstadiet. Det stadie som anses vara värst i livet, jag har klarat mig genom de mesta av vad dem promlemen brukar heta ganksa smärtfritt. Med betoning på de flesta, en del är jag kvar i och en del är lösta. Om 3½ månad jag är fri för 10 veckor och då börjar en ny sommar. Då pratar man inte länge som sommaren innan, den som varit. Då pratar man om nuet, blir ytligt bekant med ännu fler och bara lever. Sen börjar jag gymnasiet, och det är väl kanske så det valfria livet börjar på riktigt. Jag vill bli stor, större, och kankse ännu en nivå till.
Slutade 8-an, gick ut med 240 poäng och nu började allt
Någon partykväll, tror vi var påväg till Hanna. Saknar blondiehåret och rött läppstift till det.
Jag och Anna firade en underbar midsommar tillsammans, något vi har som tradition och bestämt oss för att fortsätta göra tills tiden döden skiljer oss åt
Jag, Emma och Anna påväg till Furuviks brygga, sista släktmiddagen där alla var med
Jag och Karin satt vid Gävle Strand, målade naglarna och myste
Bland annat Hanna och Linnea kom till mig på Ockelbo marknad, vi köpte hola-hola band och gick runt med dem resten av dagen. Det var sjukt varmt och härligt och kvällarna lika så.
Jag och Joline var i Stockholm med papi, gjorde Grönan, Naturhistoriska, stan, Tacobar osv
Jag och Hannah fick motorstopp mitt i världens kurva
Jag och Hannah stog allra längst fram på Lars Winnerbäckkonserten, köade i 11 timmar
Jag och Anna hälsade på vår älskade morfar/farfar så ofta vi kunde, bakom den där bilden döljer sig tanken "jag vet att han darrar, att han höll på att ramla när jag tog tag i han, att han inte kammat bak håret som han alltid tidigare gjort, att det här är en bild som kommer betyda mycket i framtiden för att där är hans tid nästan slut och det visste jag, så jag sa: le. Också gjorde vi det. För bakom ett leende kan ingen gissa vad som döljer sig.
Kommentarer
Trackback
