Svar: Jag är 174 cm lång och ställer mig aldrig på vågen, kollar jag i spegeln ser jag en helt normal kropp som varken är otroligt smal eller särskilt tjock. Jag har precis som ALLA andra komplex över min kropp, däremot har jag redan i tidigt skede förstått hur mycket onödig tid och onödiga tankar det tar upp, så jag kopplar helt enkelt bort dem tankarna och fokuserar på det jag gillar istället. Det värsta man kan göra mot sig själv är att jämföra sig med andra eftersom alla inte har samma förutsättningar när det kommer till att vara smal - alla har olika ämnesomsättning, olika gener och framför allt olika syn på vad smal är.

Men nu till svar på din fråga: Jag rör mig verkligen inte omänskligt mycket, jag rider några gånger i veckan (ca 4-5 kanske) och dansar 1 gång i veckan, detta gör jag till 100 % för att jag tycker det är roligt och inte för att jag ska "träna". Tycker däremot inte att det är ett dugg fel att träna för att bli smalare, bara man gör det på något roligt sätt som passar en själv för annars tröttnar man efter någon vecka. Sen går jag väldigt många ofrivilliga promenader till och från bussen/tåget/stallet/kompisar men det är bara vardagsmotion.

Jag har turen att slippa matångest, som du skrev äter jag mycket och framförallt väldigt onyttigt - jag köper godis nästan varje dag, fikar flera gånger i veckan och fet mat + kolhydrater är det bästa jag vet. Jag antar att min kropp inte mår bra utav det här men jag mår åtminstone bra av det och för mig är det viktigast.

Dagara är alldeles för korta för att fyllas med ångest när det finns så mycket roligare saker man kan göra än att tänka på vad man äter.

Så kort sagt: jag äter väldigt mycket och väldigt onyttigt, tränar några gånger i veckan och om det gör mig smal så är det så, men för mig är det oviktigt.